Utrikespolitik & bistånd

Svensk utrikespolitik ska fokusera på att stödja frihet, demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har en skyldighet att bistå människor i nöd med hjälp oavsett var i världen de befinner sig och vi i Sverige måste vara beredda att försvara de mänskliga rättigheterna.

Utöver detta ska utrikespolitiken främja handel mellan nationer. Frihandel och marknadsekonomi är vägen framåt för att lyfta människor ur fattigdom. Utifrån dessa grundläggande principer ska utrikespolitiken främja svenska intressen i omvärlden.

Vi ser fundamentalism och spänningar mellan stater växa fram på flera håll i världen. Människor förtrycks, fördrivs och mördas på grund av sin tro eller sexuella läggning. Den internationella terrorismen är ett konstant hot. Länder med icke-demokratiska agendor lägger sig i demokratiska länders val och desinformation har växt till ett internationellt problem.

Förenta nationerna (FN) är samtidigt handlingsförlamat på grund av vetorätten i säkerhetsrådet. Med tanke på världsutvecklingen skulle vi behöva ett mer effektivt FN som kan agera resolut. Det behövs en fungerande allians i världen mellan de krafter som tror på frihet, demokrati och varje människas unika och okränkbara värde. Sverige behöver föra en utrikespolitik som står upp för mänskliga rättigheter.

Kristdemokraterna föreslår:

Frihandel – rättvis handel skapar välstånd

Kristdemokraterna anser att ökad frihandel ska vara ett prioriterat mål för svensk utrikes- och utvecklingspolitik. En friare världshandel med rättvisa villkor är en förutsättning för att fler människor ska kunna resa sig ur fattigdom. Genom att handla med andra ökar välståndet i världen och fattigdom kan utrotas. Handelshinder som tullar och exportsubventioner ska därför motverkas.

Utvecklingspolitik och effektivt bistånd

Demokrati och mänskliga rättigheter ska vara utgångspunkt och mål för svensk utrikespolitik.

Sverige ska ha en ambitiös utvecklingspolitik med ett generöst och effektivt bistånd. Det humanitära biståndet, dvs. bistånd som exempelvis skickas till länder som just upplevt en naturkatastrof, måste i större utsträckning nå ut till de behövande än vad som är fallet idag.

Så länge människor tvingas leva under förtryck, lider av fattigdom, svält och svåra sjukdomar krävs gemensamma ansträngningar. Kristdemokraterna menar att demokrati, ekonomisk frihet och rättsstatliga principer möjliggör att fler människor kan resa sig ur fattigdom och känna hopp om en bättre framtid. Sjukvård och utbildning ska dessutom vara prioriterade biståndsområden.

Utvecklingsstödet ska främst kanaliseras genom det civila samhället och den privata sektorn. Andelen av biståndet som idag går till statliga aktörer behöver minska. Kristdemokraterna stöder målet att 1 % av BNI ska avsättas för bistånd i statens budget. Biståndets långsiktiga mål måste dock vara att de länder som idag tar emot bistånd tids nog ska nå en utveckling där biståndet inte längre behövs.

Stoppa förföljelsen av kristna och religiösa minoriteter

Kristna i Mellanöstern är särskilt utsatta. Deras situation har försämrats drastiskt sedan den arabiska våren då islamistiska grupper fick stärkt inflytande. Egypten har attackerna mot kyrkor eskalerat och förföljelsen är extrem i länder som exempelvis Nigeria, Libyen, Iran, Sudan, Afghanistan och Pakistan. I inbördeskrigets Syrien och genom Islamiska statens framfart i Syrien och Irak har människor dödats och fått sin rätt till liv och värdighet kränkt.

IS folkmord på kristna och jezidier måste erkännas och vi behöver göra allt för att säkerställa att förbrytarna döms till ansvar och att rättvisa skipas. På samma sätt bör Sveriges regering även erkänna folkmordet 1915, Seyfo, som skedde under det osmanska rikets sönderfall i Turkiet. Den kristna befolkningen i Mellanöstern riskerar att utplånas om inget görs för att garantera deras säkerhet. Västvärlden måste därför utöva påtryckningar för att religionsfriheten ska respekteras, och för att religionsförföljelsen i världen upphör. På samma sätt kräver Kinas behandling av den muslimska minoritetsgruppen uigurer omvärldens fördömande och agerande.

Reformera FN – vi måste agera snabbare

FN-samarbetet är en viktig del av svensk utrikespolitik. Behovet av en världsorganisation som forum för dialog, och för att ta gemensamt ansvar för globala utmaningar, är stort. FN är en central aktör i arbetet för en fredligare, säkrare, mer rättvis och hållbar värld.

FN:s säkerhetsråd har dock alltför ofta brustit i handlingskraft när de allra viktigaste värden stått på spel. För att FN ska kunna visa handlingskraft behöver vetorätten i säkerhetsrådet begränsas. Krigsförbrytelser, pågående folkmord, etnisk rensning och brott mot mänskligheten måste stoppas och Sverige ska därför bidra till fredsbevarande, säkerhetsfrämjande och konfliktförebyggande insatser inom FN.

Tydliga brister finns i FN:s råd för mänskliga rättigheter, främst på grund av att rådet består av medlemsländer som konsekvent bryter mot de rättigheter rådet är utsett att försvara. Sverige bör, som den stora givare vi är, spela en aktiv roll i reformeringen av FN-systemet och verka för att särskilda kriterier införs för en plats i MR-rådet.

Rysslands aggressionspolitik

Rysslands odemokratiska utveckling och landets militära expansion under 2000-talet är inte bara ett hot mot Sverige utan också ett reellt hot mot andra grannländer. 2008 angrep Ryssland Georgien och ockuperar fortfarande delar av dess territorium. 2014 gick man in i Ukraina, annekterade Krimhalvön och påbörjade ett blodigt krig i landets östra delar. Den fullskaliga invasion som inleddes den 24 februari 2022 fördöms av en hel värld.

Ryssland använder sin ekonomiska makt, framförallt naturgastillgångarna, på ett aggressivt sätt för att utöva påtryckningar på sina grannländer. Oppositionella demonstrationer i Ryssland bemöts med våldsamheter och massarresteringar. Förtrycket har tilltagit i styrka sedan invasionen inleddes.

Sverige och EU måste tydligt markera mot den ryska aggressionspolitiken, stå upp för den europeiska säkerhetsordningen och visa vårt fulla stöd till Ukraina. Det gör vi genom kraftfulla sanktioner mot Ryssland och genom att bistå Ukraina med vapen, pengar och humanitära insatser.