Ebba Busch anförande om stöd till Ukraina

Beslut och debatt i riksdagens kammare gällande att ge Ukraina ekonomiskt stöd och utrustning till följd av Rysslands invasion av landet. Ebba Busch röstförklaring i Sveriges riksdag 28 februari 2022.

Det talande ordet gäller.
Fru talman,
Vid gränsen mellan Polen och Ukraina utspelar sig nu scener vi inte sett i Europa på närmare 80 år. Vi ser fäder föra sina familjer till säkerhet, säga ett adjö – ge vad som kan vara en sista blick – och sedan vända om för att slåss mot ett armé mångdubbelt större än deras egen. Hur grannar – ibland rena främlingar – för andra människors barn över gränsen till säkerhet i grannlandet.
Men köerna ringlar inte bara ut ur landet. Vi har rapporter om köer – in i landet. Från Polen, från England, från Irland och från Sverige – från hela världen – återvänder ukrainare för att försvara sitt land.
Igår på TV i Agenda hörde vi en sådan röst – Yulia – hon sa: ”Jag är en ukrainsk kvinna och ukrainsk mor. Jag vill ansluta mig till armén. Jag vill strida. Jag är inte rädd.”
***
Dessa män och kvinnor personifierar det Gilbert Keith Chesterton en gång skrev att: ”En sann soldat slåss inte för att han hatar det som är framför honom – utan för att han älskar det som finns bakom honom.”…
Om Ryssland lägger ner sina vapen – kommer kriget vara över.
Om Ukraina lägger ner sina vapen – kommer Ukrainas tid i frihet att vara över.
***
Ukraina har inte önskat detta krig. Ansvaret ligger på Putin.
Lidandet. Krigsbrotten. Försöken att inta eller omringa Kyiv – för att ha en gisslan till förhandlingar. Ansvaret ligger på Putin.
***
Men situationen ställer också oss inför ett moraliskt ansvar… Vilka är vi? Är vi sanna bundsförvanter? Är vi sanna mot våra ideal?
När finska vinterkriget var över tackade Mannerheim sina soldater och konstaterade att Finland – vet – att man stått i skuld till den västerländska civilisationen – för allt man fått ärva. Men att man nu också äger vetskapen att man till sista penningen betalat den skulden.
Nu när Ukraina försvarar demokratin, friheten, och varje folks rätt att bestämma sitt eget öde – bör vi fråga oss – vilken skuld har vi till våra ideal?
***
Detta är vad vi har för ögonen när vi idag är med och beslutar om att Ukraina inte ska behöva stå ensamma.
***
Och när vi gör det – så ställer vi oss inte bara på samma sida som Ukraina. Vi står upp för vad vi håller för sant. Och vi står därmed också upp för de ryska och vitryska folken – som är Putins första offer.
Vi står bakom alla de som – trots riskerna för eget liv och lem – samlas för att protestera för sin frihet och för fred i S:t Petersburg, Moskva och Minsk.
***
Och i denna situation måste vi i denna kammare ta det ansvar bara vi kan ta – som svenska folket gett oss. Ansvaret för att trygga också vårt eget lands säkerhet. Ett medlemskap i NATO framstår allt mer som en nationell nödvändighet.
Därtill – och här och nu – måste vi också säkerställa vår egen förmåga att möta angrepp på vårt territorium. Följa Tysklands exempel. Medel bör avsättas omgående för inköp av materiel. Och jag hoppas vi även kan hitta enighet om att en upprustning bör ske av Försvarsmakten i sin helhet. Liksom ett återuppbyggande av vårt civilförsvar och civila beredskap. Att säkra vår egen energi- och livsmedelsförsörjning.
***
Scenerna som nu utspelar sig vid Ukrainas gräns skär i allas hjärtan. Men de scenerna kommer blekna i jämförelse med vad som kommer ske bortom denna gräns – om Putin segrar och en ny järnridå tillåts skära loss Ukraina från Europa.
Vi är inte sanna mot oss själva – om vi stillasittande låter det ske.
Slava Ukraini.
Njet Vajnjé.