• Wallströms ensidighet skadar svensk utrikespolitik

    I onsdags beslutade USA:s president Donald Trump under stor uppmärksamhet att uppdra åt sitt utrikesdepartement att se över möjligheten att flytta USA:s ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem.

    Tidigare presidenter har lovat samma sak. Bill Clinton gick till och med till val 1992 på ett sådant löfte och kritiserade den då republikanske presidenten George H W Busch för att han inte agerade. Barack Obama kallade Jerusalem Israels huvudstad under sin valkampanj 2008.

    I sig är huvudstadsfrågan för Israel rimlig att diskutera. Kristdemokraterna anser att Jerusalem mycket väl kan vara staden som Sverige betraktar som Israels huvudstad. Jerusalem har aldrig varit huvudstad i något annat land än Israel, aldrig för något annat folk än det judiska folket. Men det är idag en delad stad och rimligen vill palestinierna att deras del av staden ska vara deras huvudstad.

    Problemet nu är att vi har en amerikansk president som ofta agerar irrationellt och oförutsägbart på den internationella arenan med stor oro och osäkerhet till följd. Tidpunkten för beslutet är illa vald. Samtidigt har inte det varit särskilt många bra tidpunkter de senaste 70 åren heller.

    I en fredsuppgörelse mellan parterna i Israel-Palestinakonflikten där alla erkänner varandras rätt till existens är det rimligt att alla får välja sin egen huvudstad. Skulle en sådan uppgörelse kunna nås med stöd av EU:s medlemsländer skulle det skapa en mycket bättre situation för miljoner israeler och palestinier.

    Men vår egen utrikesminister Margot Wallström bidrar inte till förbättrade förutsättningar för fred mellan israeler och palestinier. Istället för att resonera kring Israels rättmätiga önskan att få ha sin huvudstad i Jerusalem kallar hon idén rätt och slätt för en ”katastrof”.

     Samma regering som nu har detta höga tonläge mot USA:s unilaterala beslut om Jerusalem erkände själva unilateralt en palestinsk stat. Det finns en stor inkonsekvens som behöver lyftas fram här.

    Under vintern 2015-2016 kallade Wallström vid upprepade tillfällen den israeliska polisens oskadliggörande av palestinska terrorister under pågående terrordåd för utomrättsliga avrättningar. Wallström har ännu inte kallat brittiskt eller franskt polisarbete som också lett till skjutningar av terrorister något sådant. Utrikesministern har dubbla måttstockar. En för Israel och en för andra länder.

    Som en direkt följd av Sveriges agerande är Margot Wallström inte välkommen till Israel i officiell diplomatisk kapacitet.

    Sveriges utrikespolitik syftar till fred och så även i Israel-Palestinakonflikten. Men Sveriges högsta diplomat har helt förbrukat sitt förtroende hos en av de parter som Sverige vill ska sluta fred. Wallström är inte bara obrukbar i fredsförhandlingar i Mellanöstern utan rentav en belastning på grund av sättet att hantera Israel.

    Margot Wallströms ryggmärgsreflex när Jerusalems status kommer på tal är tydlig. Istället för att föra resonemang kring vad Israel och deras motparter Hamas och Fatah behöver göra för att gemensamt uppnå fred kallar hon Israels önskemål ensidigt för en katastrof.

    Att Sveriges utrikesminister inte är någon diplomat i Israel-Palestinakonflikten, utan snarare debattör för den ena sidan är djupt problematiskt.

    Tiden är kanske ännu inte mogen för alla länder att flytta sina ambassader till Israel. Först krävs ytterligare avtal om varaktig fred mellan parterna.

    Israel är inte ett perfekt land. Palestinier har farit illa i den konflikt som pågått sedan den första intifadan startade 1987. Samtidigt har Israel lidit många även civila offer för terrorism under samma tid.

    Inte desto mindre är Israel mellanösterns just nu enda fungerande demokrati. I inget annat land i regionen kan människor leva i frihet oavsett tro eller sexuell läggning. Inget annat land kan mäta sig med den yttrandefrihet som råder i Israel. Samtidigt leds palestinierna av organisationer som uppmuntrar terrordåd.

    Sveriges utrikesminister borde inta en mer neutral och konstruktiv roll i Israel-Palestinakonflikten än vad Margot Wallström valt att göra.

    Kristdemokraterna kommer alltid att stå upp för Israels rättigheter. Det måste deras grannar också göra. När det sker och en tvåstatslösning nås kommer friheten och tryggheten för såväl israeler som palestinier äntligen kunna bli verklighet.

    Ebba Busch Thor
    Partiledare

    Lars Adaktusson
    Europaparlamentariker

    Sofia Damm
    Utrikespolitisk talesperson

    Debattartikeln publicerades i SvD Debatt och kan läsas här.