• Tio åtgärder för att rädda jobben

    Krisen i Coronaepidemins spår saknar motstycke. När land efter land vidtar drastiska åtgärder i syfte att begränsa smittspridningen blir effekterna på den globala ekonomin förödande. I Sverige är vi mitt i en ekonomisk kris vars enorma hastighet bara motsvaras av dess djup.

    Människor ser sina livsverk smälta ihop framför sina ögon. Många står utanför trygghetssystemen. En hotande massarbetslöshet riskerar att föra med sig otrygghet och allvarliga hälsokonsekvenser: psykisk och fysisk ohälsa, sociala problem och brist på gemenskap följer i arbetslöshetens spår. Fortfarande lider många i de hälsomässiga sviterna av finanskrisen för över tio år sedan. Effekterna riskerar att bli än större nu – och förkorta liv.

    Om betydande delar av näringslivet går under och många blir arbetslösa på grund av denna kraftiga, men tillfälliga, utbuds- och efterfrågechock kommer vi få dras med omfattande problem i samhällsekonomin under lång tid. Och det handlar om mer än förlorade resurser och arbetstillfällen.  Kreativitet och entreprenörskap – förmågor och värderingar som byggt vårt välstånd – slås i spillror.

    Det regeringen har föreslagit har mestadels varit bra. Men dels når åtgärderna inte tillräckligt fram till de småföretag som är på fallrepet, dels är de inte tillräckligt omfattande och dels är de i för stor utsträckning inriktade på krediter, vilket inte är fel men otillräckligt.

    Därför föreslår vi följande:

    1. Förstärk tillfälligt systemet med korttidspermitteringar. Permittering bör vara möjligt ända upp till 90 procent så att arbetsgivaren får en kostnadsreduktion för lönekostnader på nästan 80 procent, jämfört med förslagets dryga 50. Lönetaket bör också höjas så fler yrkesgrupper omfattas.
    2. Vidga systemet med korttidspermitteringar så att fler omfattas. Många vill nyttja detta stöd, men vissa typer av företag är förhindrade i lagstiftningen, eller så råder osäkerhet. Det gäller anställda i bemannings- och konsultföretag, i företag finansierade med offentliga medel och inte minst anställda familjemedlemmar i familjeföretag. För de senare kan begränsningen slå särskilt hårt då det är vanligt att man arbetar i samma företag.
    3. Inrätta snabbt ett motsvarande stöd till egenföretagare som inte kan nyttja stödet i korttidspermitteringar.
    4. Inrätta visst stöd också för fasta kostnader för företag och branscher i särskilt djup kris. Det kan handla om ett stöd inte minst för hyreskostnader. Moderaternas förslag om att staten går in med en andel av en framförhandlad hyressänkning är intressant.
    5. Inför statliga kreditgarantier. Om bankerna i krisen förväntas ta hela kreditrisken kommer stora delar av Riksbankens likviditetstillskott inte nå fram till i grunden sunda företag. Det leder till fler konkurser och uppsägningar. Därför måste staten garantera stora delar av krediten. Bankerna ska fortsatt ha del i risken och göra kreditprövning. En garanti bör kombineras med krav om amorteringsfrihet på lånen. Bankernas andel av risken måste stå i proportion till eventuell framtida vinst på givna krediter. Skattebetalarna ska värnas.
    6. Sänk räntan på anstånd med skatter och avgifter. Möjligheten att skjuta upp inbetalningen av skatter, arbetsgivaravgifter och moms – och särskilt att få en retroaktiv återbetalning – kan snabbt stärka företags likviditet. Finansutskottet har på vårt initiativ tidigarelagt denna möjlighet. Men den ränta som staten tar ut, sammanlagt 6,6 procent, är för hög. Den bör sänkas för att stödet ska ha bättre effekt.
    7. Pausa företrädaransvaret. Med nuvarande regler riskerar småföretagare att bli personligt ansvariga om företaget går i konkurs med en skatteskuld. Det kan innebära en mycket tung börda för hushållet. I detta läge bör en företagare inte behöva bära den risken om man använt sig av möjligheten att få anstånd med skatter och avgifter.
    8. Riktat lönestöd till samhällsviktiga branscher som inte kan nyttja korttidspermittering. Det kan handla om tidningsredaktioner vars intäkter snabbt viker, samtidigt som permitteringar inte är möjliga.
    9. Förbättra möjligheterna till a-kassa. Många tillfälligt anställda och timanställda står utanför a-kassan och är de första som förlorat sina arbeten i krisens spår. Skyddsnätet måste nu stärkas. Antalet medlemsmånader i a-kassan skulle tillfälligt kunna dubbelräknas och arbetsvillkoret mildras. Företagare bör få möjligheten att pausa företaget för att kunna få a-kassa.
    10. Överväg ett tillfälligt moratorium för att begära företag i konkurs.

    Förslagen ovan är mycket omfattande. Hur mycket de kostar kan ingen svara på, det beror på krisen djup och varaktighet. Det handlar om åtminstone 10-tals miljarder, men sannolikt om långt större belopp – kanske ett par hundra miljarder.

    Men alternativet att inte agera kraftfullt nu kommer att bli ännu dyrare. Åtgärderna kan inte vänta. Då är risken överhängande att många av de arbetsgivare vi vill rädda redan har dukat under.

     

    Ebba Busch

    Partiledare för Kristdemokraterna

    Jakob Forssmed

    Ekonomiskpolitisk talesperson för Kristdemokraterna