• Tal av Ebba Busch Thor vid Rikstinget 2017

    Vänner,

    Jag skulle vilja börja med att säga några tack. Tack till alla er som är med och arrangerar vårt riksting. Utan er insats hade vi inte kunnat träffas idag. Tack Uppsala – min hemstad – för att ni tagit emot oss och låter kristdemokraterna vara era gäster. Och vi har en speciell gäst här idag – vår hedersordförande Alf Svensson. En varm applåd.

    Om ett år är det val, och det fantastiska med demokrati är att på valdagen då är det folket som har makten.

    Och jag måste säga att jag längtar till valdagen. För jag är övertygad om att svenska folket kommer ta möjligheten att välja en bättre väg än den Stefan Löfven för oss på. Bara vi visar att det finns ett bättre alternativ.

    För vi behöver återupprätta välfärdslöftet. Svenska folket vet det. Bara en av fyra tycker att Sverige är på väg åt rätt håll. Och vi vet det.

    Det är vad mitt tal kommer handla om idag. Att det finns en bättre väg för välfärden, för sjukvården och för Sverige än den vi nu vandrar på. Därför har vi presenterat en färdplan för förändring.

    En färdplan som skulle kapa vårdköerna, skapa trygghet på gatorna och jobb åt människor i utanförskap. En färdplan som skulle ge ett välfärdslöfte man kan lita på.

    ***

    Sverige är ett land som törstar efter förändring. Det betyder inte att valrörelsen kommer att bli enkel. Det finns gott om krafter som vinner på att inget förändras.

    På ena sidan finns de med en övertro på politiken – som har kört ner oss i diket. Som har lovat mer än de kan hålla. Som med högt tonläge försöker dölja att deras lösningar inte står i proportion till problemen. De som säger att vi aldrig varit tryggare. Som säger att nästa variant av statliga traineejobb – de kommer lösa utanförskapet.

    På andra sidan av oss finns de som inte vill ge människor hopp. De krafter som lever på att leda människor djupare ner i förtvivlan och hat. För att i mörkret binda dem till en agenda av agg.

    Vi står för förändring. Men en förändring driven av hopp – inte hat. En förändring som inkluderar – inte exkluderar. En förändring som ser problem – inte underblåser dem. Det var kristdemokratins kall efter andra världskriget. Det är kristdemokraternas plats i svensk politik idag.

    ***

    Vänner,

    När välfärdslöftet brister då är det inte de starkaste som drabbas. Inte de resursrika och etablerade. Istället drabbas de som vi har ett ansvar att hjälpa – barn, personer med funktionsnedsättning och äldre. Och det drabbar dem i utanförskap.

    Idag finns det över hundra utanförskapsområden i vårt land. Över hundra stycken. Områden där arbetslöshet går i arv. Brist på bildning går i arv. Otryggheten går i arv.

    En avgörande faktor är att skolorna i dessa områden inte fungerar. För det svenska skolväsendet är idag tudelat. Precis som vårt land är delat. För det går bra för många i Sverige – men det går inte bra för hela Sverige.

    På samma sätt har vi skolor som ständigt presterar bra resultat. Och så har vi klassrum där det sitter 25 elever men bara 6, 7 stycken har godkända betyg.

    Ska vi vända trenden kan vi inte lämna något barn efter. Och då kan vi inte låta skolor som inte fungerar fortsätta driva verksamhet – år efter år.

    Jag skulle vilja berätta om Majsa Kassem. Hon är 13 år och bor i Vivalla i Örebro. Hennes gamla skola läggs nu ned och hon ska få börja på en annan skola. Hon intervjuades i Agenda och berättar: “Det känns bra. Det betyder liksom för mig att läraren har förtroende för oss. Det ger chansen till oss också. Vi får också chanser att utöka och utveckla oss själva.”

    “Jag har mer glädje. Jag är mer positiv av mig själv. Jag koncentrerar mig bättre.” Hon berättar att hon drömmer om att bli läkare.

    Jag tror hon sätter fingret på kärnan. Eleverna ska ha höga förväntningar på sina skolor och skolorna ska ha höga förväntningar på eleverna. Så att varje barn kan nå sin fulla potential. Då kan vi inte ha skolor där eleverna eller lärarna gett upp redan innan läsåret börjat.

    Därför förslår vi idag en satsning om 6 miljarder för att vända utvecklingen i de skolor som inte når godkända resultat. Innan problemen sätter sig i väggarna. Och vi stärker upp Barn- och ungdomspsykiatrin och genomför ytterligare en satsning på elevhälsan. Så att det ska finns möjlighet att nå alla elever.

    Men finns det kommuner som vägrar eller saknar förmåga att ta situationen på allvar – då ska staten kunna gå in och ta över skolorna. Och istället överlåta det operativa ansvaret till en nationell expertgrupp eller lägga ner skolan om så behövs. För alla barn förtjänar en chans. För alla barn förtjänar en bra skola.

    ***

    När man läser Skolinspektionens och arbetsmiljöverkets rapporter är det inte svårt att förstå varför undervisningen inte fungerar på alla skolor.

    För hur ska man kunna bedriva undervisning i en miljö där vissa elever inte bara vägrar delta – utan obstruerar och stoppar undervisningen för andra?

    Hur ska ett barn kunna klara utbildningen om de har en klump i magen inför vad som kommer hända på rasten?

    Hur ska lärare finna glädje i sitt yrke om vardagen fylls av hot?

    Jag vet att de lärare som finns på skolorna i utanförskapsområdena skulle kunna vända trenden. Jag har sett det i deras ögon – jag har hört det i deras röster. De vet att de kan få jobb någon annan stans – men de vill vara just där. De vill vara en del av lösningen. Men var är uppbackningen?

    klassrum efter klassrum så låter vi 25 barn falla efter för att 2-3 inte följer reglerna. Och när lärare försöker upprätta ordning så möts de av hån eller ännu värre av våld.

    Det var svårt inte bli berörd av reportaget i Dagens Nyheter om lärarnas arbetsmiljö. Lärare som får hår avslitet. Lärare som får knytnävsslag i ansiktet. En gravid lärare som blir slagen i magen av två elever.

    Läraryrket måste bli tryggare. På fyra år har antalet anmälningarna om fysiskt våld i skolan fördubblats. Vi måste bryta den utvecklingen.

    Balansen måste skifta och läraren återfå auktoriteten. Vi måste ändra lagen så att den elev som attackerar en lärare också får en mer kännbar påföljd.

    Men lärare ska inte förväntas vara extra poliser. Vi behöver riktiga poliser som ska finnas stationerade nära, och även kunna verka på, utsatta skolor. Därför har vi i vårt budgetförslag medfinansierat 2 000 nya områdespoliser.

    För tudelningen av svensk skola är resultatet av politiska beslut. Förändra besluten och vi kommer förändra skolan. Förändra besluten och vi förändrar framtiden för barn och unga. Låt oss skapa en skola som alla kan ha höga förväntningar på. Låt oss skapa en skola där alla barns drömmar kan bli verklighet.

    ***

    För ungefär en månad sedan var det meningen att jag skulle besöka en av de många krafter som arbetar för att förändra Sverige till det bättre. Opalkyrkan i Tynnered i Göteborg. Vi skulle prata om hur civilsamhället kan förebygga och förbättra i utanförskapsområden.

    Men när jag klev ur bilen var luften tung. Kvällen innan hade en man blivit skjuten mitt i bostadsområdet.

    Jag pratade med en mamma som berättade att hon inte längre släpper ut barnen på innergården om inte hon ser polisen patrullera. Jag talade med två lärare som tackade för att någon var där och visade att de inte var bortglömda.

    Sen kom det fram en flicka med sin kompis – de var runt 10 år. Kompisen stod och studsade bredvid och ville gå vidare men flickan stod helt still. Efter att vi pratat en stund frågade jag henne vad hon kände inför det som hänt. Hon var tyst innan hon svarade – så ärligt som bara barn kan – att hon inte tänkte på det längre. Hon hade vant sig. Det var sånt som händer. Sen drog kompisen henne vidare.

    JAG har inte gått vidare ifrån det samtalet. Sverige ska inte vara ett land där 10-åriga flickor är vana vid att människor blir skjutna på gatorna där de leker. Tryggheten ska gälla alla –alltid. Vi SKA inte låta våldet och hopplösheten vinna.

    ***

    För några månader sedan såg jag något som gjorde mig både glad och faktiskt lite förvånad. Ni vet hur det är när det händer. Man tror man vet konceptet och sedan kastas något oväntat in.

    I detta fall var det bilder ifrån när modekritikern Ebba von Sydow presenterade sin nyaste bok. Hon stod på en scen och pratade med en moderator. Det var inte det jag reagerade på. Nej, det som fångade mig var att medans hon stod där och lanserade sin nya bok – resultatet av månader av arbete – så ammade hon sin lilla son. Precis så oblygt och självklart som det ska vara. Och det gjorde mig så glad.

    Hon är inte ensam om att som mamma kombinera sitt arbete med sin föräldraroll. Bara inom politiken har vi sett många kollegor till mig som Anna Kinberg Batra, Birgitta Ohlsson och Jytte Guteland som gjort samma sak.

    Och det är viktigt att personer med makt går före och kräver förändring.

    Men möjligheten att kombinera arbetsliv och familjeliv borde vara en självklarhet för alla kvinnor.

    Men trots att kvinnor varje år tar större och större plats i arbetslivet så är system och regler och strukturer anpassade efter dåtidens män.

    Kampen för jämställdhet har haft många framgångar – att jag kan stå här idag är en av dem. Men jämställdhetskampen har ännu inte inneburit att kvinnors arbete – och kvinnors förutsättningar – fått ökad prioritet.

    Du får vara med och jobba. Du får göra karriär. Men det kommer ske på männens villkor. Med männens regler. Där man förväntas offra familj och svälja hårt.

    Därför blev jag så glad när jag såg Sveriges ledande modekritiker vägra spela med. // Vägra spela med på regler som inte är anpassade efter kvinnor.

    För vi måste få till ett skifte i vårt samhälle. Där familjen placeras i centrum. Och barn får med tid med sina föräldrar. Bort ifrån ett arbetsliv som är format som om familjen inte fanns. Bort ifrån mentaliteten att arbete och familj måste vara konkurrenter. Barn är för viktiga för att gömmas i köket när offentligheten knackar på.

    ***

    Det finns inget som upprätthåller ojämställdheten så mycket som kravet på kvinnor att välja: Dörr 1 – karriär. Dörr 2 – barn. Och man måste välja en av dessa.

    Inom område efter område strävar vi att ge människor större frihet. Fler möjligheter att finna den lösning som passar dem. Men i brytpunkten mellan arbete och familj pressas kvinnor till nästan omöjliga kombinationer eller lämnas helt utan stöd. Vi behöver ge kvinnor större valfrihet. Men vi måste också skapa medelvägar. För de flesta kvinnor vill inte tvingas välja.

    Vi kan förändra de familjefientliga strukturerna. Om vi är beredda att förändra politiken och perspektiven. Och det är den förändring vi kristdemokrater står för.

    ***

    Det är många unga kvinnor som hör av sig och berättar hur de kämpar. Kämpar för att ta sig fram i arbetslivet men inte vet hur de ska få ihop det med familjelivet.

    Som tar den praktiska kampen för jämställdhet men undrar varför systemet verkar så skevt. Som känner att de är redo att ta emot ett barn men möter en enorm press att skjuta upp familjebildningen.

    Dom skickar mejl, de smyger fram och ställer frågor efter möten eller skriver på instagram. Och för dem är det tufft och jag kan bara ge enkla råd. Men det faktum att de inte är nöjda med läget – det inger hopp.

    Hopp om en helt ny generation av mammor och pappor som kommer vägra acceptera att arbetsliv alltid måste gå före familj. Som kommer kräva flexiblare arbetstider. Större möjligheter att arbeta hemifrån. Och förståelse för att man i olika delar av livet arbetar olika mycket. De må inte ha uppbackning ifrån dagens regering. Men kristdemokraterna står på deras sida.

    ***

    Riksdagsbeslut kan inte skapa hela den nödvändiga förändringen. Men marken kan beredas genom att förändra välfärden.

    Inför en flexibel föräldraförsäkring. Utan kvoterade dagar och med möjligheten att överlåta dagar även till närstående – som en mormor.

    Inför valfrihet i barnomsorgen. Och gör barngrupperna mindre så att barn och föräldrar kan känna sig trygga.

    Genomför en riktad skattesänkning för arbetande föräldrar – så fler har råd att välja mer tid med barnen.

    Och kompensera de föräldrar som tar ansvar under småbarnsåren med högre pension. Att ta hand om sina barn ska inte straffas sig i pensionskuvertet.

    ***

    En sådan reformagenda kommer inte väcka någon entusiasm hos socialdemokraterna. Som tror att staten är bättre på att förebygga sociala problem än familjer. Som tror att skolan är bättre på att uppfostra barn än föräldrar. Som tror att politiker fattar bättre beslut vid förhandlingsborden – än föräldrar vid köksborden.

    Men våra förslag kommer väcka intresse hos alla föräldrar som inte vill tvingas välja mellan jobb och familj.

    För barn är inte en hobby. Barn är inte något vi håller på med vid sidan om livet. Barn är i centrum för våra liv. De måste också få vara i centrum för vårt samhälle. Och då krävs förändring.

    ***

    När vi pratar om jämställdhet så vill jag ta upp kampanjen #metoo. Vilket mod i alla kvinnors vittnesmål. Vilken kraft det ligger i sanningen. // Vilken kraft det ligger i avslöjandena om bristen på moral hos vissa män – och framförallt vissa män med makt.

    Män som är måna om att säga rätt saker i offentligheten men sedan är svin när de tror att ingen ser. Det visar att etik inte handlar om att lära sig uttala rätt ord. Utan göra rätt saker. Det visar att goda värderingar är grunden för ett gott samhälle – och ett jämställt samhälle.

    (och till dig som blivit utsatt vill jag säga: det var inte ditt fel).

    ***

    Hur är det att bli gammal? Vågar man? Ja, ingen kan ju stoppa tiden. Så man måste våga. Men vågar man bli gammal i Stefan Löfvens Sverige? Frågan hänger i luften när man ser vad som hänt med sjukvården och med äldreomsorgen under den här regeringen.

    Sedan Stefan Löfven tog över makten så har vårdköerna fördubblats – och idag är det 48 200 personer som fått vänta för länge på en operation.

    När Göran Hägglund var socialminister var det närmare 90% av patienterna som fick operation i tid – innan sommaren var vi nere på 75 % och utvecklingen går åt fel håll.

    Och nu ökar väntetiderna på akuten. Var tionde äldre får vänta mer än sju timmar.

    Vår gruppledare Andreas Carlson sa det bäst när han sammanfattade det så här: Skillnaden mellan kapa och skapa vårdköer är ett (s).

    ***

    Var kommer vi vara om de rödgröna får fortsätta missköta vården i fyra år till? Kommer vi hamna i samma akuta situation som äldreomsorgen ser ut att hamna i?

    Redan idag råder det brist på äldreboendeplatser i Sverige. Men för varje år som går kommer bristen bli värre och värre. För det finns ingen plan för att bygga ifatt behovet. Detta samtidigt som antalet äldre ökar.

    Det innebär att med de rödgrönas politik kommer det saknas 20 000 äldreboendeplatser 2030.

    Priset för detta svek kommer betalas genom att värdighet och frihet tas ifrån de äldre.

    Vi kommer se fler fall som 85-åriga Inger som bor i Stockholm. Hon hade länge klarat sig själv – men när man levt i åtta decennier är det inte konstigt om kroppen inte längre hänger med. Hon ramlade i hemmet och skadade sig. Idag kan hon inte gå – ens med rullator.

    Inger ber kommunen om tryggheten att få flytta in på ett anpassat boende. Men kommunen säger nej. Istället erbjuder de henne hjälpmedel och hemtjänst. Men lägenheten går inte att anpassa för detta.

    Hissen är nämligen så liten att Inger inte ens själv kommer in i den med rullstolen. Och badrummet är inte stort nog för att hon ska kunna få hjälp.

    En torrtoa placeras i vardagsrummet bredvid sängen där Inger ska sova. Hennes liv krymps ner för att rymmas inom fyra små väggar.

    När det saknas äldreboenden så kommer fler och fler kommuner börja pressa ohållbara situationer till det yttersta.

    Vi kristdemokrater har ett ansvar att bilda opinion kring de här frågorna. Det är ett ansvar som kommer av att ha kunskap och att ha förmågan att förändra.

    Därför kommer vi i höst speciellt tala om de äldre. Det här är ett av sätten vi kommer göra det på:

    Vänner – vi har varit de äldres röst. Vi är de äldres röst. Och efter valdagen den 9 september kommer de äldre åter ha en röst vid regeringsbordet.

    ***

    Det går att vända utvecklingen inom sjukvården och inom äldreomsorgen. Det behövs mer pengar, men det behövs också smartare pengar.

    Därför har vi i vår budgetmotion föreslagit den största satsningen på vård och omsorg av alla partier. Totalt 27,5 miljarder mer än regeringen de kommande åren. Det är pengar som kommer hjälpa kommuner och landsting att ställa om till smartare arbetssätt.

    Det är pengar som kommer gå till hemtagningsteam. Så att vi får slut på vårdkarusellerna – där äldre skickas fram och tillbaka mellan hemtjänsten och sjukhusen.

    Det är en återinförd kömiljard – en beprövad metod som kapade köerna efter förra gången sossarna styrde. Och ett prestationsstöd till de landsting som ser till att alltid ha nog med vårdplatser till alla med behov.

    Det är nya investeringsstöd så vi kan bygga bort äldreboendebristen och införa en äldreboendegaranti. Så att alla över 85 år har rätt att själva bestämma när de vill flytta in på ett anpassat boende.

    Vi kommer införa vårdserviceteam så att undersköterskor och sjuksköterskor kan fokusera på att vårda människor. Och låta vårdservicepersonal sköta just servicen.

    Vi kommer införa kvälls- och helgöppna vårdcentraler så att inte akuten blir uppsamlingsplats för enklare men plågsamma besvär.

    Och vi kommer ta de första stegen mot statligt ansvar för sjukhusvården. Så att resurser kan samordnas bättre och alla kan få bra vård oavsett var man bor. ***

    – Oj! tänker någon. Det var väldigt många förslag. Ja, så är det. Det behövs. Och när det kommer till sjukvårdsområdet så märks det vilka som mest har lös retorik och vilka som har en riktig reformagenda. I och med det här rikstinget så visar vi att kristdemokraterna har idéerna som skulle skapa en välfärd man kan lita på.

    För det är inte ödesbestämt att vi ska ha köer i vården. Det är inte ödesbestämt att våra äldre ska sakna boenden. Det är resultatet av fel beslut och fel prioriteringar. Och med kristdemokraterna kommer det bli förändring.

    ***

    Ibland tänker jag att vi lever i upp-och-nervända landet. Där det finns pengar för att subventionera storfack, byggherrar och elcyklar. Men inga pengar för funktionsnedsatta barn som behöver assistans för att klara vardagen.

    Där vi är nära kulmen i en högkonjuktur – men regeringen drar ner på sparandet och låter statsfinanserna leva ur hand i mun.

    Där den största säkerhetsskandalen i modern tid uppenbaras. Men istället för att utkräva ansvar slår statsministern på musiken – och leker hela havet stormar. Bara det att när musiken tystnar så är det ingen som någonsin blir av med sin stol.

    Man skulle kunna tro att vi lever i upp-och-nervända landet. Men allt detta är effekter av att Sverige är ledarlöst. Och när ett land är ledarlöst får statskassan plocka upp notan för särintressen, slösare och skrytbyggen.

    ***

    De rödgröna kommer denna valrörelse göra allt vad de kan för att dölja att landet är ledarlöst. Och att de inte har någon plan för hur de ska få sjukvården, skolan, polisen och äldreomsorgen att fungera för alla.

    Det är också därför de rödgrönas partistrateger är stressade av oss kristdemokrater. De vet att vi både har förtroende i dessa frågor och förslag som skulle göra skillnad. Och det är därför våra reformidéer poppar upp som urvattnade kopior ifrån regering.

    Vi säger slopa pensionärsskatten nu. De säger sänk skatten för pensionärerna – efter valet.

    Vi säger 10 000 fler poliser. De säger 10 000 fler polisanställda.

    Vi säger återinför kömiljarden. De säger en extra miljard till sjukvården.

    Vi säger sänk skatten för barnfamiljer med 1000 kr i månaden. De säger höj barnbidraget med ett par hundralappar.

    Vill man se var svensk politik kommer befinna sig om 3 månader ska man titta på var kristdemokraterna befinner sig idag.

    ***

    Vår politik är rätt politik och det är en efterfrågad politik. Och jag vet att det finns många där ute som är kristdemokrater – i hjärta och värderingar.

    Men de känner inte alltid någon kristdemokrat. De har inte alltid valt vår röstsedel. De vet inte alltid vad vi står för. Och våra meningsmotståndare gör sitt bästa för att framställa oss som något vi inte är. Som ett parti för de bättre bemedlade eller enbart för kristna.

    Till de som känner igen sig i våra värderingar men inte i hur vårt parti framställs skulle jag vilja säga: Jag vet vad våra välfärdssystem betyder för människor. Jag vill faktiskt inte veta hur mitt liv sett ut idag om välfärden inte fanns. Och det är ett avgörande skäl till varför jag är kristdemokrat.

    Det är därför jag blir så upprörd när de rödgröna i valrörelse efter valrörelse påstår att vi är emot välfärden. Vi är inte emot välfärd… Vi är emot slöseri, vi är emot översitteri, vi är emot omyndigförklarande… Vi är emot att göra åt människor vad de själva kan och borde göra.

    För om vi inte prioriterar då räcker inte resurserna till de som verkligen behöver dem – och välfärdslöften blir till välfärdssvek.

    ***

    Till alla de som är kristdemokrater i hjärta och värderingar men inte vet om de är välkomna i partiet skulle jag också vilja säga: Jag är kristen men det behöver du inte vara. Vi är ett parti byggt på kristna värden – det är därför vi kallas kristdemokraterna. Det handlar om alla människors okränkbara värde, att det är skillnad på rätt och fel, och att vi har ett ansvar för vår nästa.

    Men man kan också sammanfatta vad dessa värderingar för med sig på ett väldigt konkret sätt:

    Om du bryr dig mer om kvaliteten i sjukvården än vem som levererar den. Då är du kristdemokrat.

    Om du tror att familjer vet bättre hur de ska lägga upp sin vardag än Annika Strandhäll. Då är du kristdemokrat.

    Om du tycker fler äldreboenden är viktigare än kommunala skrytbyggen. Då är du kristdemokrat.

    Om du tycker skatten ska sänkas för pensionärer och barnfamiljer som halkat efter. Då är du kristdemokrat.

    Om du vill se 10 000 fler poliser för ökad trygghet på våra gator. Då är du kristdemokrat.

    Och om du vill att välfärdslöftet ska gälla både idag och imorgon. Ja, då är du kristdemokrat.

    ***

    Detta är kärnan i vår färdplan för förändring. Ett uppbrott ifrån det välfärdssvek som pågår genom tydliga prioriteringar. Inte en politik som lovar allt till alla – men en politik som håller vad den lovar.

    Vi står nu inför en tuff valrörelse. Vi ska ta den fajten. Vi ska vara raka, vi ska vara ärliga och vi ska vara hårda mot orättvisor och den regering som låter dem fortgå.

    Men vi ska också komma ihåg att det finns mer som förenar oss i detta land än vad som skiljer oss åt.

    Vi svenskar har under århundranden strävat efter att det ska finnas en plats vi kan kalla vår egen. En plats där vi tar hand om varandra och som vi bygger i gemenskap. Där alla bidrar och alla behövs. Det är Sveriges idé. Det är generationers längtan. Det är välfärdslöftet.

    ***

    Och nu är det upp till oss. Om Sverige ska få uppleva förändring eller fyra år till av välfärdssvek det beror på kristdemokraterna.

    Utan oss blir det ingen alliansregering. Utan oss blir det inte den förändring som Sverige behöver.

    Vi är inte det största partiet. Vi har inte mest pengar. Men det finns inget parti som driver valrörelse som kristdemokraterna. För vi är en folkrörelse för förändring. Inte en institution som liknöjt försvarar – eller ett särintresse som vill ha en större bit av kakan. Och det finns ingen kraft i historien som varit så stark som människor som går samman för att göra världen bättre. Låt längtan efter förändring bära er och bära kristdemokraterna till valseger. Inte för vår skull – utan för alla de som behöver förändring. Och ett välfärdslöfte som man kan lita på.

    Tack!