• Sverige behöver en ny Mellanösternpolitik – och värma upp relationen till Israel

    Till följd av de Hamassponsrade provokationerna i Gaza, med djupt tragiska dödsfall som följd, har den nödvändiga debatten om biståndet till den Palestinska myndigheten och olika palestinska organisationer hamnat i skymundan. Debatten tog fart efter att den palestinske presidenten, Mahmoud Abbas, slagit fast att den bakomliggande orsaken till Förintelsen inte var antisemitism, utan judarnas eget uppträdande.

    Givet att antisemitism, terrorstöd och vägran att erkänna staten Israel utgör de avgörande hindren för fred i den israelisk-palestinska konflikten, blottlägger Abbas vedervärdiga synsätt ett moraliskt bankrutt ledarskap.

    Att från svensk sida fortsatt driva en Mellanösternpolitik utan tydliga krav på den palestinske presidenten och hans gelikar borde av den anledningen vara omöjligt.

    Den viktiga granskning av biståndet till palestinska områden som Aftonbladet publicerat, (11/5 2018), visar hur svenska skattepengar under lång tid använts i fel syfte. Exempelvis visar tidningens genomlysning att den rödgröna regeringen via biståndsorganet IHL, Human Rights and International Humanitarian Law Secretariat, förmedlat stora belopp till mer eller mindre öppet antisemitiska organisationer, vissa av dem med koppling till terrorstämplade PFLP.

    Pengarna från Sverige sägs ha använts för att stödja det palestinska civilsamhället, men har i själva verket gått till hätska utfall mot det judiska folket och kampanjer för omfattande bojkott av Israel.

    IHL:s utbetalningar till palestinska organisationer med ickedemokratiska värderingar har lett till att ett antal biståndsgivare dragit öronen åt sig. Så har exempelvis Danmark fryst sina utbetalningar, det skedde efter att biståndspengar använts till ett ungdomscenter uppkallat efter en palestinsk terrorist och massmördare. Av liknande skäl har även biståndsgivare som Norge, Schweiz och Nederländerna fryst eller avvecklat sitt stöd till IHL. Från den svenska regeringen finns dock inga som helst restriktioner.

    Vad detta beror på, vilka bedömningar som ligger bakom det faktum att spridande av antisemitism och glorifiering av terrorism inte är skäl nog att ompröva svenskt bistånd, är dessvärre höljt i dunkel.

    Av Aftonbladets granskning framgår att tidningens medarbetare under flera månader sökt svar från biståndsminister Isabella Lövin och utrikesminister Margot Wallström, men förgäves.

    I stället är det en politisk tjänsteman, en av utrikesdepartementets statssekreterare, som skickas fram för att svara.

    Vederbörande tillstår att det finns ”problem” när det gäller demokrati i palestinska områden, men duckar det faktum att svenska biståndspengar går till organisationer som sprider antisemitism.

    Samma sak hände hösten 2017 när jag lyfte fram problemet i en debattartikel i Göteborgsposten; trots fakta och flera exempel blev svaret ett intetsägande uttalande om att ”alla organisationer måste respektera mänskliga rättigheter”.

    Förutom omfattande bilateralt stöd ger den svenska regeringen direktstöd till den palestinska myndigheten via EU. Det är väl känt att en avsevärd del av den palestinska budgeten varje år går till löner och ersättningar till terrordömda palestinier och deras familjer.

    Till detta kommer att uppföljningen av EU-biståndet generellt sett är mycket bristfällig. Exempelvis uppmärksammade det Jerusalembaserade forskningsinstitutet IMPACT-se nyligen att EU-medel finansierar ett nytt och djupt antisemitiskt undervisningsmaterial för palestinska skolbarn. Materialet innehåller formuleringar om att ”Israel ska avlägsnas från kartan” och att jihad är ”den högsta meningen i livet”. Till och med matematik lärs ut med hjälp av exempel som uppmuntrar till våld mot judar.

    Det är ingen tvekan om att den palestinska befolkningen, inte minst i Gaza, lever under svåra omständigheter, det är heller ingen tvekan om att vi från Sverige och EU ska stödja svårt utsatta palestinier. Men skattebetalarnas pengar ska aldrig gå till spridande av antisemitism och stöd till terrorism.

    Efter Aftonbladets granskning och de ansvariga statsrådens märkliga agerande är det uppenbart att det behövs en ny svensk Mellanösternpolitik.

    De raserade relationerna till Israel måste återuppbyggas, kampen mot antisemitismen prioriteras och biståndet till palestinska områden frysas tills Israelhat och terrorstöd upphör.

    Kristdemokraterna ser detta som en central del av en ny alliansregerings utrikespolitiska dagordning. Att inte ställa krav på den palestinska ledningen är att svika ett politiskt ansvar, både för det palestinska folket och för skattebetalarnas pengar.

    Lars Adaktusson

    Europaparlamentariker (KD)