• Stoppa Nord Stream 2

    Ytterligare en gasledning planeras att byggas i Östersjön. Om Nord Stream 2 byggs kommer Europas beroende av rysk gas öka och ge Ryssland en än större kapacitet att utöva påtryckningar mot bland annat Ukraina och Polen. Med tanke på den politiska utvecklingen i Ryssland innebär det en betydande säkerhetspolitisk risk om projektet fullföljs. Det skriver Ebba Busch Thor, Mikael Oscarsson och Penilla Gunther på SvD Debatt.

    Läs artiklen på SvD Debatt.

    När USA:s vicepresident Joe Biden i slutet av augusti besökte statsminister Stefan Löfven uttalade han att det skulle vara ”en dålig affär” för Europa att låta gasledningen byggas. Det är en underdrift.

    Redan idag finns en gasledning, Nord Stream, vilken sträcker sig mellan Viborg i Ryssland och Greifswald i Tyskland. Denna byggdes på initiativ av Ryssland och Tyskland och stod klar 2012.

    Men att öka beroendet av rysk gas i ett läge då Ryssland aktivt demonstrerar sina geopolitiska intressen och när de med vapenmakt invaderat ett europeiskt land, Ukraina –  är inte en klok energi- och säkerhetspolitik.

    EU har senaste åren arbetat för att förbättra energiförsörjningen, både ur en säkerhetspolitisk synvinkel men också ur ett miljöperspektiv – där behovet av fossila energislag ska minskas. Arbetet resulterade 2015 i EU:s energiunion. Unionen har bland annat som mål att effektivisera befintliga överföringssystem och säkra tillgången på energi. Det finns också en solidaritetsklausul inom unionen som klargör att grannländer ska hjälpa varandra med tillgång på energi i ett krisläge.

    Europeiska kommissionen skriver själva om energiunionen att ”ett alltför stort beroende av ett begränsat antal försörjningskällor – särskilt när det gäller naturgas – gör länderna sårbara för försörjningsavbrott.”

    År 2013 stod Ryssland för mer än en fjärdedel – 24 procent – av naturgasen som importerades av EU. Parallellt med att Nord Stream 2 projekteras, planerar Ryssland för ett bygge av ytterligare en ledning genom Svarta havet som ska försörja sydöstra Europa med naturgas.

    Trots detta projekteras alltså ytterligare en gasledning i Östersjön, från en befintlig leverantör, som historiskt inte har dragit sig för att stänga av leveransen av gas så snart oenighet uppstått om hur leveransavtalen ska tolkas (bl.a. Ukraina 2009). Därför anser vi att bygget är oförenligt med EU:s energiunion.

    Att bygga ut gasleveranserna från Ryssland ökar de säkerhetspolitiska riskerna. När den första Nord Stream-ledningen byggdes hade inte Ryssland invaderat ett annat europeiskt land. Rysslands annektering av Krimhalvön, som enligt internationell rätt tillhör Ukraina, borde leda till en annan slutsats än att ledningen ska byggas. Annekteringen av Krim har medfört att EU infört långtgående sanktioner mot Ryssland och vissa utvalda ryska nyckelpersoner. Att då tillåta ett europeiskt land att öppna upp ytterligare en tämligen stor affärsmöjlighet för Ryssland trots pågående sanktioner, vore minst sagt kontraproduktivt. Ökad rysk kontroll över gasleveranser till Europa ger landet ytterligare ett kraftfullt ekonomiskt och politiskt maktmedel.

    I allt detta har regeringen agerat valhänt. Statsminister Stefan Löfven har tvekat i frågan. Utrikesminister Wallström tar tydlig ställning för internationell rätt i en interpellationsdebatt (17/6 2016). Men ska internationell rätt gälla torde också Rysslands invasion av Krim spela en mycket stor roll i bedömningen huruvida Ryssland ska tillåtas dra en ledning i svensk ekonomisk zon i Östersjön eller inte.

    Av dessa anledningar vore det fel ur en säkerhetspolitisk aspekt likväl som det vore i strid med EU:s antagna energiunion att tillåta bygget av Nord Stream 2. Istället bör EU satsa helhjärtat på att integrera energimarknaden så att solidaritetsklausulen som säger att grannländer är skyldiga att hjälpas åt med energiförsörjning kan fungera fullt ut. EU-länderna bör bygga ut kapaciteten för alternativa energislag så att energiförsörjningen diversifieras. EU kan inte försätta sig själv i en direkt beroendeställning till en och samma energileverantör.

    Eftersom ett land inte har rätt att förhindra ett annat land att använda dess ekonomiska zon bör nu regeringen använda alla till buds stående medel. Dessa inkluderar att förhindra konsortiet bakom Nord Stream 2 att använda svenskt territorium för bygget – såsom hamnen i Slite på Gotland, vilken är nödvändig för att få bygget att fortskrida som planerat. Statsminister Löfven och utrikesminister Wallström bör också söka stöd hos andra EU-medlemsländer för att stoppa projektet på EU-nivå.