• Steriliserade transpersoner bör få upprättelse av staten

    Att det tidigare ställdes krav på sterilisering för att få könsbekräftande behandling har orsakat lidande som inte är försvarbar. Därför finns skäl för staten att utbetala ersättning för de som genom lagen har tvingats till sterilisering, skriver Ebba Busch Thor och Emma Henriksson i Metro.

    Läs artikeln i Metro.

    Transsexuella personer lever ofta i en mycket utsatt situation. De möts många gånger av hat, rädsla och avståndstagande. Ofta utsätts de för samhällets fördomar och de löper större risk att utsättas för kränkningar, hot och våld. För många leder det till isolering och ensamhet.

    Den psykiska ohälsan är hög bland dessa personer och självmordsfrekvensen ligger högt över genomsnittet.

    Detta är oacceptabelt och strider mot grundläggande värderingar om att alla människor har ett lika och okränkbart värde, en ledstjärna för kristen tradition och därmed Kristdemokraterna.

    Sedan 1972 kan personer, som av psykiater fått diagnosen transsexuell, beviljas könsbekräftande behandling, tidigare kallad könskorrigerande behandling, och byte av juridiskt kön. Fram till 1 juli 2013 fanns ett krav att de personer som skulle få genomgå könskorrigering var tvungna att gå med på att sterilisera sig. Annars fick de inte sin behandling.

    Men kravet var både påtvingat och har orsakat lidande. Kristdemokraterna beslutade därför 2013 att samhället borde ta bort kravet på sterilisering.
    Dessutom föreslår Kristdemokraternas partistyrelse nu även att staten bör utbetala ersättning för de som genom lagen har tvingats till sterilisering.

    Enligt medicinsk och psykiatrisk expertis bör de transsexuella som vill och har de medicinska och psykologiska förutsättningarna att genomgå behandling, få könsbekräftande behandling så att kroppen ska stämma bättre överens med könsidentiteten. Behandlingen kommer för flertalet sannolikt även fortsatt innebära att personen genomgår sterilisering på grund av de medicinska skäl som finns för detta. Men det bör i likhet med annan vård vara ett beslut som tas i samråd mellan läkare och patient, alltså inte ett lagstadgat krav för att få genomgå en könskorrigerande behandling. Några medicinska skäl har heller inte funnits för den tidigare lagens konsekvens som även inneburit att personen utöver att genomgå sterilisering förvägrades möjligheten att spara könsceller.

    Att genom sterilisering beröva en människa möjligheten att få barn, och därigenom hindra liv, är ett mycket genomgripande och allvarligt ingrepp. En vedertagen tolkning av naturrätt är att överheten – det offentliga – därför saknar eller bör ha oerhört begränsad rätt att påtvinga sterilisering av en person.

    Att det tidigare ställdes krav på sterilisering för att få könsbekräftande behandling var påtvingat och har uppenbarligen orsakat lidande som inte är försvarbar. Därför finns skäl för staten att utbetala ersättning för de som genom lagen har tvingats till sterilisering. I likhet med andra situationer som tidigare bedömts ha inneburit en sådan kränkning att en ersättning från staten bör utgå även då staten inte kan anses vara skadeståndsskyldig så bör ersättning av så kallad ex gratia-karaktär ges för att ge de drabbade upprättelse.

    Tidigare har ersättning ex gratia utgivits av staten i ett fåtal situationer. Senaste beslutet gäller de barn och vuxna som drabbades av narkolepsi i samband med pandemivaccination. Andra som fått ersättning ex-gratia är de som drabbats av vanvård då de varit i samhällets vård, barn som drabbades av medfödda skador av neurosedyn, personer som smittats av hiv i sjukvården och personer som tvingats till sterilisering för att få behandling inom psykiatrin. Varje beslut om ersättning av ex gratia-karaktär rör en situation som är exceptionell och inte inryms inom andra principer för ersättning så som skadestånd. Även om varje situation är speciell så bör likhet inför lagen eftersträvas.

    Nivån på ersättningen bör därför vara på en nivå som står i paritet med ersättning som tidigare givits i relation till den kränkning och skada som är skälet till ersättningen.

    Regeringen har i en departementspromemoria föreslagit att en ersättning ska utgå till den som fråntagits möjligheten till fortplantningsförmåga. Det bedöms röra 600-700 personer. Pengar kan aldrig omintetgöra det lidande som steriliseringen inneburit för många. Det kan heller inte ändra på det faktum att många människor fråntagits möjligheten att få biologiska barn. Det är dock ett erkännande och en markering att vi önskar upprättelse för dessa människor vars enda önskan varit att få hjälp från sjukvården att bli sitt rätta kön och jag – inte ofrivilligt barnlösa. Det är en viktig del i att stå upp för alla människors lika värde och mot diskriminering.