• Statens muskler kan stoppa massvarsel

    Vi behöver kraftigare ekonomiska stöd för att företag ska kunna övervintra en kortare period och Sverige ska kunna undvika massvarsel och uppsägningar.

    Sverige kan stå inför en mycket allvarlig ekonomisk situation. Här och nu är det absolut viktigaste att smittspridningen minskar och att liv räddas. Men blickar vi bortom detta kommer spridningen av coronaviruset och åtgärderna för att minska spridningen att innebära stora ekonomiska bortfall. Potentiellt kan det få långtgående konsekvenser för jobb, företagande och därmed för den offentliga välfärdens resurser – också på sikt. Det handlar om människors förmåga att betala grundläggande kostnader för sig och sina närmaste. De ekonomiska åtgärder som regeringens och dess stödpartier presenterade i veckan är i allt väsentligt bra och riktiga, men långt mer behövs nu – och kommer att behövas längre fram.

    Finanskrisen 2008 visar med tydlighet vad som händer när en ekonomisk smitta sprids och med vilken hastighet en kris kan slå igenom i ekonomin med en kraftig ökning av arbetslösheten, sjunkande konsumtion och konkurser.

    I dag måste vi förbereda oss för ett liknande scenario, även om coronakrisens ekonomiska förlopp skiljer sig väsentligt från finanskrisen. I Kina rasade siffrorna för turismen och hotellbranschen med mellan 60 och 80 procent och exporten minskade med 17 procent innan antalet smittade vände ner och restriktionerna lättade. Nu är spridningen stor i flera viktiga ekonomier. USA har stängt ner all flygtrafik till landet i en månad från EU och landets inhemska smitta breder snabbt ut sig. För den svenska ekonomin kan det potentiellt skapa en mycket allvarlig situation. Vi ser i Sverige hur corona påverkar olika aspekter på mänsklig – och därmed ekonomisk – aktivitet påtagligt. Flera branscher upplever något av ett tvärstopp i efterfrågan och produktiviteten går ner dramatiskt som en följd av skyddsåtgärder och smitta.

    Vanligtvis brukar centralbankerna kunna möta en ekonomisk kris med sänkta räntor. Men när människor är nödgade att vara hemma och företagen får brist på varor på grund av att fabrikerna stänger – då är sänkta räntor närmast verkningslösa. Regeringen måste därför agera kraftfullt och väsentligt mer än nu. Annars är riskerna stora för även långsiktiga effekter på ekonomin när företag, inte minst mindre sådana, i olika branscher nu riskerar att slås ut som en följd av en extremt kraftig och sannolikt tillfällig störning. Det kan få stor betydelse för ekonomins funktionssätt och Sveriges konkurrenskraft.

    Om vi inte möter företagens tillfälliga kris kan de långsiktiga konsekvenserna av varsel och uppsägningar leda till högre arbetslöshetsnivåer även när ekonomin fungerar normalt igen – det man kallar för persistens. Det innebär lägre produktivitet, lägre skatteintäkter, ökade utgifter för arbetslöshetsstöd och större sociala problem som kan komma i arbetslöshetens spår. De grupper som redan i dag är utsatta grupper på arbetsmarknaden får än svårare att ta sig in, också i ett ekonomiskt normalläge. De hamnar längre bak i kön.

    Därför är det nu helt centralt att statens muskler sätts in så att företag inte slås ut och massvarsel och uppsägningar sker. Det handlar om att få på plats kraftigare stöd för att företag ska kunna övervintra en kortare period. De åtgärder som vidtas bör så långt det är möjligt vara generella, men särskilda insatser för branscher som är särskilt drabbade eller extra viktiga för samhällsekonomin bör inte uteslutas.

    Det reses då en del invändningar i form av att nödvändig strukturomvandling av näringslivet kan bromsas när staten går in med stödåtgärder, vilket kan minska näringslivets konkurrenskraft över tid. Och det är riktigt att även i en kris uppkommer nya jobb tack vare innovationsförmåga och omvandling i ekonomin. Men det här är ingen vanlig ”konjunktursvängning”, utan en exceptionell situation som inte beror på konkurrenskraft i ekonomin som helhet eller att en bransch är i kris på grund av tekniksprång eller förändrade konsumtionsmönster.

    Många åtgärder bör övervägas, och det är bra att finansministern inte utesluter enskilda åtgärder på förhand. Några som särskilt bör övervägas nu är:

    • Staten bör tillfälligt ta över sjuklöneansvaret från företagen, för att minska företagens kostnader generellt. Det är viktigt för att motverka varsel och uppsägningar – och viktigt i synnerhet för de företag som drabbas av plötsligt ökade sjuktal, som följer i spåren av det nya coronaviruset.
    • Förslaget om korttidsarbete är bra, men riskerar att bli helt otillräckligt. För många mindre företag och företag i tjänstesektorn blir kostnadsminskningen i form av lägre löneutbetalning liten i förhållande till de problem de nu tillfälligt har. Det bör snarast övervägas om subventionsgraden tillfälligt kan höjas rejält för att minska lönekostnaderna ytterligare. Det är viktigt att stöd till företagen kopplas tydligt till att man bibehåller antalet anställda.
    • Åtgärder som presenterats, och som kommer för att minska konkurser och varsel, riskerar att komma för sent. Det bör därför övervägas om de ska vara retroaktiva och regeringen bör kommunicera detta. Eftersom virusets utbrott varit mycket snabbt och de ekonomiska effekterna varit kännbara redan från början, bör även tidiga corona-effekter för företagen vara föremål för de åtgärder som sjösätts.
    • Sverige bör också begära i EU-systemet att det tydliggörs vilka undantag som nu kan göras från statsstödsreglerna så att dessa inte omöjliggör effektiva åtgärder i detta läge.
    • Den offentliga konsumtionen bör upprätthållas om så krävs genom tillskott till kommuner och regioner. Förstås för att klara vård och välfärd, men också för att upprätthålla sysselsättning.
    • Även om det inte är det mest akuta kan det bli aktuellt att i närtid bereda förslag som brett stärker hushållens ekonomi, efterfrågan och konsumtion.
    • Strukturella reformer bör också förberedas för att långsiktigt stärka ekonomin, arbetsmarknaden och konkurrenskraften. Det handlar om utbildningsinsatser där högskolor och yrkesskolor snabbt bör kunna få resurser för kompetensutvecklande korttidskurser, men också att identifiera möjliga investeringar i infrastruktur och utbildning/forskning. Om krisåtgärder också är strukturellt riktiga så stärks Sveriges konkurrenskraft och ekonomi på sikt.

    Finanskrisen lärde oss att snabba och kraftiga åtgärder, som helt eller delvis också var strukturellt riktiga, dämpade problemen, varslen och gjorde ekonomin långsiktigt starkare. Det bör vi arbeta för nu också. Vi kristdemokrater är beredda att medverka för att få sådana åtgärder på plats, såväl i samverkan med regeringen som i riksdagen.

    Ebba Busch
    partiledare Kristdemokraterna
    Jakob Forssmed
    ekonomisk-politisk talesperson Kristdemokraterna

    Artikeln publicerades i SvD 2020-03-13:
    https://www.svd.se/kd-statens-muskler-kan-stoppa-massvarsel