• Sofia Damms anförande vid utrikesdebatten den 14 februari

    Fru talman,

    Länge var vår värld delad. Spänningen mellan två maktcentra skapade en tydlig uppdelning mellan frihet och förtryck. När Berlinmuren föll trodde vi att det var början på något nytt. En ny historia om fred och frihet.

    Under 28 år, två månader och 27 dagar hölls det tyska folket delat. Nu har det förenade Tyskland varit utan muren en längre tid än den höll systrar från bröder.

    Det kan vara lätt att bortse eller glömma skälen till att Berlinmuren restes. Men jag tror att vi måste påminna oss om dem för att även förstå vår samtid.

    Från det att den tyska demokratiska republiken, som den kommunistiska staten formellt kallades bildades hösten 1949, fram till årsslutet 1960, övergav närmare tre miljoner människor DDR för friheten i Västtyskland. Bland dem som flydde under det sista året innan Berlinmuren upprättades, var hälften under 25 år.

    *

    Fru talman,

    Även i dag lever människor i förtryck.

    Även i dag möter vi ungdomar i Europa som flytt för en bättre framtid.

    Även i dag har vi stater som kallar sig för något, men är dess motsats.

    Och även i dag behövs länder som står upp för de som lever i en diktatur.

    Bokförläggaren och den svenske medborgaren Gui Minhai har än en gång frihetsberövats i Kina. Mitt framför ögonen på två svenska diplomater. Detta visar på Kinas totala respektlöshet för Wienkonventionen om konsulära förbindelser. Och det visar att denna stora nation inte respekterar vårt land.

    Detta är viktigt att ha med sig. Särskilt eftersom Kina tar allt mer plats i världen. Även i Europa. Allt fler länder uppvaktas med erbjudanden om satsningar på hamnar, järnvägar, broar och vägar. Men bakom den nya sidenvägen och satsningar på infrastruktur och investeringar i lastbilsföretag och mobilmaster finns en tydlig agenda.

    I Sverige kom det planerade djuphamnsbygget i Lysekil att aktualisera frågan om hur Sverige bör förhålla sig till Kinas ekonomiska expansion och utrikespolitiska ambitioner.

    Sverige är ett litet och exportberoende land. Ett gott samarbete med Kina är önskvärt. Men Sverige kan inte acceptera ett respektlöst bemötande av ett annat land mot våra medborgares mänskliga rättigheter. Lika lite kan regeringen tillåtas ha en naiv syn på utländska investeringar och inte inse hur det påverkar vår egen säkerhetspolitik. Hur är det möjligt för regeringen att ens nämna kommunalt självstyre i frågor som rör rikets säkerhet?

    *

    Fru talman,

    Berlinmuren är borta men spänningarna mellan öst och väst är tillbaka.

    Sveriges regering måste förstå allvaret i det som nu sker. Vi har de senaste åren fått se hur USA dragit sig undan och frånsagt sig det ansvar världen vant sig vid. Något tomrum har inte uppstått. Ryssland, Kina, Iran och Turkiet med andra stater har istället tagit tillfället att flytta sina positioner.

    I detta skede är det viktigt att EU kliver fram och tar en mer ledande roll.

    För fem decennier sedan talade den store efterkrigspolitikern Konrad Adenauer om EU:s framtid. Han sa:

    ”Den politiska unionen bör resultera i att en samordnad utrikespolitik utvecklas för det fria Europa, och att den amerikanska partnern inom den euroatlantiska alliansen avlastas genom Europas ökade formering.”

    Detta är fortfarande ett högaktuellt budskap.

    Det behövs en fungerande allians mellan de krafter som tror på frihet, demokrati, och varje människas unika och okränkbara värde.

    Världen behöver ett starkt Europa.

    Sverige måste ta sitt ansvar. I vårt närområde ser vi hur mänskliga fri- och rättigheter kränks. Hur krigshandlingar tillåts ske i Ukraina, endast 180 mil från oss. Och på Balkan har åter konflikterna blossat upp.

    ”Antingen exporterar vi stabilitet eller också importerar vi instabilitet.” sa utvidgningskommissionär Johannes Hahn i förra veckan när EU kommissionens strategi för Västra Balkan presenterades.

    Svaret på dessa utmaningar är ett starkare EU. Ett enat politiskt ledarskap med en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik värd namnet.

    Svaret på EU:s utmaningar är inte en socialpelare där föräldraförsäkring och minimilöner ska regleras på EU-nivå.

    *

    Fru talman,

    Med den arabiska våren tändes frihetens låga i Mellanöstern. Sju år senare flämtar lågan allt svagare. Ljusglimten blev Tunisien. Det är positivt att Sverige öppnade en ambassad i Tunis, men vad hände sen? Sverige och EU måste kraftsamla för att Tunisien ska bli demokratins skyltfönster. Arabvärlden måste få en egen förebild.

    Mellanöstern har under de senaste åren förändrats i grunden. De som tidigare talade om ”Mellanösterkonflikten” förstår att det inte längre kan talas om EN konflikt framför alla andra. Ändå har Margot Wallström fört Sverige in i FN:s enformiga talkör som ständigt och ensidigt fördömer Israel.

    Vi kan bättre än så. Sverige måste göra skillnad i FN och det gör vi inte med den rödgröna regeringens politik.

    USA:s nya FN ambassadör Nikki Haley har haft modet att ruska om det alltför slutna och självgoda FN-systemet. Sverige måste bistå i försöket att genomlufta världssamfundet och alla dess institutioner. Inte för att skapa tvister och motsättningar, utan för att gjuta nytt liv i världsorganisationen.

    Något är fel när vi har ett säkerhetsråd som inte klarade av att förhindra den Islamiska statens folkmord på jezidier och kristna i Irak.

    Något är fel när ett råd för mänskliga rättigheter styrs av skurkstater som Iran, Kuba och Venezuela.

    Kriget i Syrien är en skam för FN. Det är ett misslyckande för världssamfundet när mer än 20 miljoner människor svälter i Östafrika och när 17 av 28 miljoner invånare i det krigsdrabbade Jemen befinner sig i akut hungersnöd.

    Vi har bara ett FN, och ska det få trovärdighet, då måste FN få uppleva en renässans!

    *

    Fru talman,

    Länge levde vi i skuggan av hotet om kärnvapenkrig. Nu har vi åter kastats in i detta mörker genom vapenskramlet från Nordkorea. Här kan Sverige använda våra kanaler till Nordkorea – diplomatin får aldrig reduceras till ett underskattat verktyg.

    Lika lite får våra förbindelser enbart vara av den karaktären att vi endast söker dialog där det finns ett ömsesidigt intresse. Det är just där den gemensamma synen på mänskliga fri- och rättigheter saknas som vi ska tala. Där förtrycket är totalt ska vi stå upp för frihet och demokrati.

    Våra utrikespolitiska gärningar handlar ytterst om att se till människors liv.

    Livet efter Berlinmurens fall blev inte en ny historia. Det blev bara ett nytt kapitel. Det är vi, herr talman, som avgör om berättelsen ska upprepas.