• Skrivelse angående lagrådsremissen för Covid-19-lag

    Till Socialdepartementet
    Regeringskansliet

    Med anledning av lagrådsremissen för Covid-19-lag (pandemilag) och Lagrådets yttrande över densamma vidhåller Kristdemokraterna tidigare meddelade ståndpunkter och utvecklar i denna skrivelse konkreta krav inför regeringens arbete med färdigställande av proposition till riksdagen.

    Vi anser att det med tanke på det exceptionella läge Sverige och världen befinner sig i är motiverat att införa en lag som ger regeringen möjlighet att agera och leda landet genom krisen. Detta har vi också påpekat i ett flertal skrivelser till regeringen.

    Dock är beredning av lagen fortfarande undermålig och det är anmärkningsvärt att regeringen för andra gången på mindre än ett år snabbehandlar en lag som innehåller möjligheter till kraftiga begränsningar av människors liv och arbete samt att det sker under en helgperiod.

    Regeringen har skjutit fram ikraftträdandet av lagen två gånger, krävt att lagrådet ska samlas och yttra sig på 24 timmar och mellan den 23 och 28 december ska regeringskansliet ha omhändertagit över 100 remissvar på sitt ursprungliga PM. Remissvaren ska i sin tur vara skrivna på endast 14 dagar, under vilka berörda instanser samtidigt ska hanterat hur coronapandemin påverkar deras respektive verksamheter och göra sedvanliga förberedelser inför jul, nyår och årsslut. Dessa synpunkter delas också av Lagrådet, som riktar skarp kritik mot regeringen för sin bristande beredning av förslaget. Det är uppenbart att detta innebär att lagförslaget kommer vara behäftat med stora brister. Några av dessa är acceptabla på grund av den exceptionella situation vi nu befinner oss i, andra är det inte.

    Ersättningsfrågor
    Regeringen tar inte frågan om ersättningar på tillräckligt stort allvar. Det märks inte minst i hur de återger remissinstansernas inställning till ersättningsfrågan, där regeringens bild är att ”det stora flertalet av remissinstanserna instämmer i eller har inga synpunkter på promemorians bedömning”. Det är emellertid en vansklig återgivning av deras inställning, då de flesta remissinstanser inte yttrar sig specifikt om ersättningsfrågan, utan riktar in sitt svar på nödvändigheten av lagen som helhet. Många av remissinstanserna har heller inte som uppdrag att bevaka ersättningsfrågan. Faktum är att i princip samtliga de remissinstanser som kan drabbas ekonomiskt av en nedstängning av näringsverksamheten invänder kraftigt mot avsaknaden av en reglering av ekonomisk kompensation. Kristdemokraterna delar deras synpunkt. Regeringens omformulering gentemot PM:en erbjuder dessvärre knappt en förbättring. Lagrådet påminner i sitt yttrande om den mycket korta beredningstiden för lagen och påminner om att denna brist dessutom blev tydligt påpekad för regeringen i samband med att bemyndigandelagen röstades igenom riksdagen. På grund av det exceptionella läge Sverige befann sig i och den hastigt uppkomna situationen beslutade vi oss för att godkänna lagen. Vi vill emellertid påpeka att vi redan i vår följdmotion påpekade att regeringen skulle återkomma med en proposition till riksdagen med ett tydligt regelverk för ekonomisk ersättning. Att regeringen efter över ett halvår fortfarande inte har lyckats producera ett ramverk för ekonomisk kompensation är inte acceptabelt. Ekonomisk ersättning ska framgå av pandemilagen och de överväganden som regeringen gör angående ersättningar ska framgå av propositionen som lämnas till riksdagen med anledning av föreskrift som ska underställas riksdagen. Regeringen måste återkomma med dessa förändringar i sin proposition.

    Underställande i riksdagen
    Kristdemokraterna vidhåller ståndpunkten att beslut fattade med hjälp av lagen omedelbart ska underställas riksdagen och med detta menas senaste efterföljande veckodag. Den formulering som partierna enades om i våras ska gälla även för den kommande pandemilagen.

    Lagen giltighet
    Civil Rights Defenders, Företagarna, Förvaltningsrätten i Stockholm, Göteborgs tingsrätt, Handelsanställdas förbund, Hovrätten för Nedre Norrland, Justitieombudsmannen, Svenska Kyrkan, med flera påpekar att lagen bör ha en kortare giltighet än promemorian visar. Regeringen har också hörsammat detta i viss mån, men vill att lagen ska gälla till och med september 2021. Vi anser fortfarande att det är en lång tidsram men accepterar regeringens reviderade förslag. En kortare tidsram jämfört med promemorian gör det möjligt för oss att acceptera de inskränkningar i fri- och rättigheter lagen kan innebära så som begränsning i att träffas på allmän plats och begränsade möjligheter till överklagande.

    Giltigheten för beslut som ej underställs riksdagen
    Beslut som fattas med hjälp av lagen men som inte underställs riksdagen bör upphöra att gälla efter 30 dagar. Lagen kommer medge att länsstyrelsen och kommuner fattar mycket ingripande beslut för mänskliga fri- och rättigheter. Vi kräver att regeringens beslut underställs riksdagen, men anser det inte praktiskt genomförbart med en dylik underställandemekanism för beslut som fattas av andra instanser, något som exempelvis Göteborgs tingsrätt och Lunds universitet vill. En rimlig mellanväg är att säkerställa att de besluten inte gäller längre än nödvändigt. Vi vill därför att dessa upphör att gälla efter 30 dagar. Att beslut upphör att gälla inom 30 dagar gör det möjligt för oss att acceptera de inskränkningar i fri- och rättigheter lagen innebär, så som begränsning i att träffas på allmän plats och begränsade möjligheter till överklagande.

    Specificering av ”andra åtgärder”
    Regeringen använder sig av den mycket breda formuleringen ”andra åtgärder för att hindra smittspridningen” i 7–11 §§. Det är en anser vi i enlighet med Kammarrätten i Stockholms remissvar är en för vidlyftig formulering i förhållande till de mycket långtgående befogenheter regeringen kommer att få och vill att detta ersätts med formuleringen ”andra åtgärder av liknande slag för att förhindra smittspridningen”. Även Svenskt Näringsliv vill ha en snävare formulering.

    Övrigt
    Vi instämmer i övrigt i Lagrådets synpunkter. En (1) myndighet bör få samordningsansvar för att bringa klarhet i hur olika föreskrifter och förordningar förhåller sig till varandra. Som lagrådet och flera andra remissinstanser påpekat innebär det faktum att olika regler kan beslutas på olika nivåer och gälla parallellt en svåröverblickbar inskränkning i grundläggande fri och rättigheter, men också hur de olika regleringarna förhåller sig till varandra och vilka föreskrifter som har företräde.

    Vi instämmer också i Lagrådets föreslagna ändringar i 2 §, 5 §, 7 §, 11 § och 24 §.

     

    Acko Ankarberg Johansson
    Tuve Skånberg

    Kristdemokraterna