• Många äldre sitter ensamma i jul

    Gemenskapens högtid, julen, påminner också om ensamheten. Visste du att ofrivillig social exkludering aktiverar samma delar av hjärnan som fysisk smärta?

    I Stina Wirséns barnbok ”Vem är ensam?”, förklaras ensamhetens, isoleringens och utanförskapets våndor för barn – men också den avgörande skillnaden mellan den självvalda och den påtvingande ensamheten. Men utanför barnböckerna så lyser samtalet om den icke självvalda ensamheten som ett samhällsproblem ofta med sin frånvaro. För ett tag sedan hörde jag på radion om hur en begravningsentreprenör berättade att allt fler äldre dör utan någon som helst ceremoni, utan närvarande anhöriga eller vänner. Det borde utlöst en samhällsdebatt, men så blev det inte.

    Kanske är det förknippat med skam att öppet tala om att man är ensam. Kanske har vi fått för oss att ensamhet inte är för omsorgen att försöka avhjälpa och gemenskap inte är något som politiken ska ägna sig åt att främja. Kanske har vi reducerat människan till att främst vara en varelse med fysiska behov.

     Det finns många äldre som lider av ensamhet, inte minst kanske efter att en make eller maka gått bort. Om vi är måna om att se till våra äldres behov, då måste vi se till alla behov – också de sociala. När de sociala funktionerna sviktar så måste vi stötta och hjälpa också där, på samma sätt som med de kroppsliga förmågorna. Och det hänger ihop – gemenskap kan reducera fysisk smärta!

    Men vårt sätt att organisera vården och omsorgen motverkar inte ensamheten som det borde göra. När äldre får vänta allt längre på en plats på ett äldreboende – med möjligheter till gemenskap – så förlängs tiden i ensamhet. Och när äldre inte själva får välja när de ska flytta till ett sådant boende, utan när det är deras fysiska status som ska avgöra, då minskar äldres makt över sin tillvaro, isolering tilltar och ensamheten kan börja krypa längs väggarna. Situationen förbättras inte när det är ständigt ny hemtjänstpersonal som ringer på dörren.

    Vi kristdemokrater vill öka det sociala innehållet i äldreomsorgen, premiera de kommuner som ser till att bygga anpassade boenden för våra äldre – och höja sanktionsavgifterna mot dem som inte klarar att erbjuda äldreboende inom angiven tid. Vi vill också införa en äldreboendegaranti, så att alla äldre över 85 själva får välja när det är dags att flytta till ett äldreboende. Vi vill därtill skapa drivkrafter så att kommuner som ökar personalkontinuiteten i hemtjänsten belönas – så att de äldre får möta färre personer i hemtjänsten och få förutsättningar att få en relation med personalen.

    Men vi måste också se hur äldres ekonomi påverkar ensamheten. Många äldre – inte minst äldre kvinnor – har idag mycket låga pensioner och knappa marginaler. När jag själv prövade att leva på en garantipension en kort period i våras blev jag varse det som många äldre upplever i sin vardag – att det är det sociala som först får stryka på foten när ekonomin är knapp. Boulen med SPF, fikat med väninnan eller tågbiljetten till barnbarnets födelsedag väljs bort.

    Detta är ett starkt argument för Kristdemokraternas förslag att förbättra för de sämst ställda pensionärerna genom kraftigt höjt bostadstillägg (BTP). Då kan de sociala behoven tillgodoses bättre. Kraftigt höjt BTP skulle också göra att fler äldre kvinnor får råd att flytta till nyproducerade trygghetsboenden.

    Våra förslag kommer inte lösa alla problem med ensamhet hos äldre i Sverige. Men vi måste på allvar börja se politiska förslag ur ett ensamhetsmotverkande perspektiv. Och vi kan alla, var och en, bidra till mer gemenskap.

    Jakob Forssmed
    Vice partiordförande

    Debattartikeln publicerades i Dagens Samhälls och kan läsas här.