• Lägg korten på bordet om säkerhetspolitiska rådet

    Om en läcka som påverkat rikets säkerhet, eller för att använda statsministerns egna ord, ”ett haveri”, inte behandlas av rådet – vad behandlas då? Har statsministerns säkerhetspolitiska råd någon funktion? Det är frågan vi ställer oss efter att ministrar meddelat att Transportstyrelsens it-affär inte behandlats i det säkerhetspolitiska rådet. Det skriver Mikael Oscarsson, Sofia Damm och Tuve Skånberg i Aftonbladet.

    Kort efter underrättelseoperationen i Stockholms skärgård under oktober 2014 tillkännagav statsministern att ett säkerhetspolitiskt råd skulle inrättas. Enligt statsministern skulle rådet arbeta med en samordnad hantering av frågor som rör Sveriges säkerhet i bred bemärkelse. Statsministern pekade även ut it-säkerhet som ett prioriterat område vid det säkerhetspolitiska rådets bildande. I och med säkerhetskrisen som orsakades av att Transportstyrelsen bröt mot lagen har rådets betydelse och arbete aktualiserats.

    I det säkerhetspolitiska rådet ingick, förutom statsministern, dåvarande inrikesminister Anders Ygeman, försvarsminister Peter Hultqvist, utrikesminister Margot Wallström, vice statsminister Isabella Lövin, samt deras respektive statssekreterare. Vid behov har även andra statsråd och företrädare för berörda myndigheter kunnat bjudas in.

    Sedan dess har statsministern varit väldigt fåordig angående rådet, vad som diskuteras, vilka som har deltagit och när rådet har sammanträtt. Den information vi har att förlita oss på är de utsagor berörda ministrar har fört fram, som gör gällande att ingen med kännedom om säkerhetsläckaget i Transportstyrelsen tog upp ärendet i det säkerhetspolitiska rådet. Dåvarande inrikesminister Anders Ygeman skyllde på att det inte fanns något tillfälle att informera. Försvarsministern Peter Hultqvist visste om situationen i Transportstyrelsen redan 2015 men valde inte heller att lyfta frågan i rådet.

    Att säkerhetsläckaget på Transportstyrelsen inte har hanterats i rådet är mycket allvarligt, men det är också bekymmersamt att regeringen vägrar att dela med sig av information vilket gör händelseutvecklingen svår att granska. Vid flertal tillfällen har oppositionen och media begärt ut anteckningar från rådet, men fått kalla handen. Är rådet och vad som diskuteras så hemligt att till och med information om när man har sammanträtt och vilka som varit där hemligstämplat? Då är det märkligt att man valt att offentliggöra rådets existens.

    I dag inleder konstitutionsutskottet sin granskning efter Kristdemokraternas försvarspolitiskt talesperson Mikael Oscarsson anmält incidenten till utskottet. Vi hoppas att detta kommer ge svar på alla frågor som rör Transportstyrelsens och regeringens hantering av säkerhetskrisen. Men konstitutionsutskottets granskning kommer sannolikt inte ge klarhet i det säkerhetspolitiska rådets framtida roll. I en säkerhetspolitiskt orolig värld är det viktigt att samordna Sveriges resurser för att möta potentiella hot mot rikets säkerhet. Kristdemokraterna är positiva till att denna funktion finns, men för att det ska få någon reell betydelse måste regeringen uppenbarligen ändra sitt arbetssätt i rådet.

    Säkerhetskrisen som orsakats av läckaget från Transportstyrelsen är synnerligen allvarlig. Det säkerhetspolitiska rådet är inte bara otillräckligt, utan fungerar uppenbarligen inte.

    Det är hög tid att regeringen och statsministern lägger korten på bordet och förklarar vad som har gjorts i rådet och vad man tänker göra i framtiden. Vi behöver konkreta lösningar och koordinerade ansträngningar för att förbättra Sveriges försvarsförmåga. Vi behöver ett säkerhetspolitiskt råd som fungerar.