• Konflikten riskerar slå ut exportföretag

    Företagande har en mycket betydelsefull roll i samhället. Det bygger i grunden på mänsklig kreativitet och därmed finns det ett egenvärde i företagsamhet, som en plattform för människor att utveckla stora och små idéer. Men företagens roll är större än så. Det är företag som skapar jobb och därmed är de grunden för välstånd och välfärd. Därför är infrastrukturen för en fungerande handel en helt avgörande fråga för företagen och i förlängningen för vårt välstånd. Den förlamande hamnkonflikten i Göteborg är mot den bakgrunden mycket oroande. Regeringens bristande handlingskraft riskerar att slå undan benen för flera stora företag.

    Att skapa förutsättningar för ett gott företagsklimat är därför en kärnuppgift för politiken. En av grundpelarna för det är att säkerställa att det finns en infrastruktur som möjliggör handel. Historiskt har de civilisationer som varit stora på handel också haft ett framstående välstånd, från antikens fenicier, via Portugal, Spanien och Storbritannien till 1900-talets USA och länder i fjärran östern i våra dagar.

    Sverige är ett litet exportberoende land långt upp i norr. En välfungerande infrastruktur för olika transportslag är avgörande för vår konkurrenskraft gentemot andra länder.

    I dag går 60 procent av Sveriges export via Göteborgs hamn. Namnet till trots är hamnen mer än bara Göteborgs hamn. Det är Sveriges viktigaste hamn och fram tills nyligen även Norges viktigaste.

    I dag ligger hamnen i en eskalerande konflikt med fackförbundet Hamnfyran. Sedan konfliktens början har volymerna som passerar via hamnen gått ner med 40 procent. I dag nyttjas hamnen till mindre än 50 procent av dess kapacitet. Svenska företags transportkostnader kommer att öka kraftigt om den negativa utvecklingen fortsätter.

    Hamnen är ett nationellt intresse och bör prioriteras som sådant, med välfungerande infrastruktur i och kring hamnen, men också mellan Göteborg och resten av landet. Muddring, det vill säga schaktning under vatten, av hamnen är en sådan fråga, som egentligen borde finnas högt upp på den nationella agendan. Alla framtidsfrågor överskuggas dock av konflikten mellan Hamnfyran, ett av två fackförbund på arbetsplatsen, och arbetsgivaren. Innan den frågan har fått en lösning är det lönlöst att prata om framtidsfrågorna.

    Göteborgs hamn har flera viktiga direktanlöp till de stora hamnarna ute i världen som måste värnas. Alternativen för dessa direktanlöp är Rotterdam, Hamburg och Gdansk. Dessa hamnar kan konkurrera med så väl större marknader, bättre läge och billigare arbetskraft, och hotet är akut.

    Skulle direktanlöpen försvinna helt från Sverige och enbart gå på dessa hamnar, skulle all Sveriges handel till sjöss behöva gå via mindre fartyg till dessa hamnar, för att lastas om där, innan de kunde skeppas vidare ut i världen. Konsekvensen blir högre priser för svenska konsumenter och sämre konkurrenskraft för svenska företag. I förlängningen leder detta till färre arbetstillfällen och därmed mindre resurser till välfärden.

    Effekterna av konflikten i Göteborgs hamn drabbar hela Sverige på ett sätt som, om inget görs snabbt, aldrig kan återställas. Redan har rederier börjat välja bort Göteborg och stora företag överväger att inte sköta sin import eller export via Göteborg.

    Då finns det ändå ett kollektivavtal för arbetsplatsen mellan arbetsgivarna och transportarbetarförbundet. Men hamnarbetarna vägrar acceptera att bara få ett hängavtal.

    Den första punktstrejken skedde i maj 2016 och sedan dess har konflikten pågått. Ansvarig minister Ylva Johansson konstaterade den 22 juni 2017 att ”ingen annan än parterna kan lösa den akuta situationen i Göteborgs Hamn” vilket i sak är korrekt men visar på regeringens låga engagemang i denna för hela landet så viktiga fråga. Samtidigt så tillsatte Johansson en statlig utredning. Den ska leverera sitt resultat den 31 maj 2018. Först därefter kan regeringskansliet börja jobba med lagstiftningsarbetet. Ny lagstiftning kan troligen inte träda i kraft före sommaren 2019.

    Kristdemokraterna kräver att regeringen skyndar på processen och att utredningen instrueras att snarast lämna ett delbetänkande kring frågan om stridsåtgärder så att lagstiftning kan komma tidigare. Förflyttningen av transporter till andra hamnar är redan i gång. Skulle en lösning på frågan dröja kommer denna utveckling att fortgå och dem som flyttat inte komma tillbaka. Därför kräver frågan en skyndsam hantering.

    Vi kan inte fortsätta ha en situation där ett fackförbund med ett par hundra medlemmar hotar Sveriges välfärd. Lagstiftningen måste ändras för att stoppa detta och det måste ske nu.

    Ebba Busch Thor

    Hampus Hagman

    David Lega

    Robert Halef

    Debattartikeln publicerades i Svenska Dagbladet och kan läsas här.