• Gemenskap, tillit och hopp fokus på Ebba Buschs Thor rikstingstal

     

    Tal Riksting 2015 av Ebba Busch Thor.
    Det talade ordet gäller.

    Här kan du se Ebba Busch Thors tal.

    Idag tänker jag ta med er på en resa. En resa mellan den lilla världen och den stora, mellan länder över hav, mellan landsbygd och stad, mellan idealen och verkligheten.

    ***

    Låt mig börja resan i den lilla världen. I den viktigaste gemenskapen vi har. Familjen.

    Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma

    Ett barn som får stryk lär sig att slåss

    Ett barn som hånas lär sig blyghet

    Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete

    Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende

    Ett barn som möts med tolerans lär sig tålamod

    Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta

    Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa

    Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet

    Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro

    Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig känna kärlek i världen.

    Hon summerar det väldigt bra, Dorothy Law Nolte, i sin välkända text ”Ett barn”.

    Grundläggande mänskliga värden som tilltro, vänlighet och kärlek kommer inte till oss genom tillsägelser uppifrån. De kommer inte från lärares katedrar eller lagstiftande politiker. Värderingar kommer genom att människor som lever nära ett barn beter sig på ett visst sätt.

    Det är i familjen ett barn får lära sig vad gemenskap är. Hur man ska bete sig mot varandra. De bästa förutsättningarna för att ge en människa hennes grundtrygghet finns i familjen.

    Trygga barn ger sedan trygga vuxna som finner sin plats i samhällsgemenskapen och som bidrar till ett samhälle som håller ihop.

    **

    ”Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig känna kärlek i världen.”

    Nu är det några, kanske främst utanför detta rum som säger: “Ja, ja, barnen är det viktigaste vi har och familjerna ska stöttas. Absolut, jättefint. Det håller väl alla med om?” Nej, alla gör inte det! Låt mig ge några exempel:

    Föräldraförsäkringen ska tvångsdelas och kvoteras. Vi har partier som vill försvåra för föräldrar att under en period i livet gå ned på deltid för att få mer tid för familjen. Parti efter parti nallar nu på vårdnadsbidraget. De anser att föräldrar som är hemma några få månader till med sitt barn som inte ens är fyllda tre år är ett hot, inte en tillgång för samhället. Regeringen bröstar sig över att deras skattehöjningar slår mest mot höginkomsttagare men missar helt hur det slår mot Sveriges barnfamiljer. Vi har en statsminister som under sin regeringsförklaring inte ens nämnde familjen en enda gång. Vi har haft en jämställdhetsminister som deklarerat att en förälder aldrig kan ersätta en förskolepedagog.

    Kristdemokrater,

    När andra viker ner sig och sviker barnfamiljerna, finns det ett parti som står upp för valfrihet och försvarar familjens roll.

    När andra tystnar så står det än mer klart att vi är familjens röst i svensk politik!

    **

    Ibland hörs argumenten att vi inte ska prata så mycket om familjens betydelse för att inte skuldbelägga föräldrarna. Inte lägga tyngd på deras börda.

    Ja, att vi inte ska skuldbelägga är helt rätt men vi ska heller inte göra en björntjänst. För oavsett hur duktiga förskolepedagoger vi har och oavsett hur mycket uppfostran och värderingsarbete vi begär att skolans lärare ska sköta så behöver ett barn sina föräldrar.

    Samtidigt har jag inte mött en enda förälder som säger att det är lätt att vara det. Det kan vara jättetufft oavsett om barnen är två månader, två år eller tjugotvå år. Därför behöver samhällets uppgift vara att stödja och underlätta, att ge så goda förutsättningar som möjligt att vara förälder.

    *

    Många människor får inte ihop sitt livspussel, upplever att de inte räcker till, inte hinner, inte har råd och inte får vara de föräldrar de vill vara.

    Vi ser också en ökad psykisk ohälsa i samhället. Givetvis behövs bättre insatser för människor som mår dåligt. Men visst är det konstigt att samhällsdebatten så ensidigt fokuserar hur vi ska rehabilitera människor från nedstämdhet, stressyndrom och utbrändhet, inte på hur vi ska kunna förhindra att människor blir sjuka och mår dåligt. Socialdemokratiska kommunpolitiker pratar gärna om kommunala sociala fonder som ska satsa på förebyggande arbete för våra barn och unga. Men de vill inte veta av den viktigaste sociala investeringen vi kan göra – nämligen att satsa på familjen.

    **

    När familjepolitiken diskuteras präglas debatten ofta av tydliga ideal. Just det, ideal – något fulländat, fullkomligt och perfekt. Som vi vet är inga människor fullkomliga och därför inga familjer heller. Men ideal går att se upp till, att försöka eftersträva. Det är inte dåligt att ha ideal, tvärt om, de kan uppmuntra till att göra något ännu bättre. Men den praktiska politikens lösningar måste vara sådana att den möter människor och familjer i deras vardag. Inte i en tänkt idealtillvaro.

    Människor är olika.

    Relationer är olika.

    Familjer är olika.

    För oss kristdemokrater ska det vara en självklarhet att stödja sunda långvariga relationer.

    **

    När Kristdemokraterna ska hålla riksting är familjefrågorna heta. Det bevisar att de ligger oss varmt om hjärtat. Att de är viktiga för oss. Men vi ska inte glömma att den stora kampen om familjernas frihet inte förs här i talarstolen utan utanför på gator och torg. I fullmäktigesalar och i riksdagen.

    Vi ska fortsätta vara ledande i den viktiga debatten om familjepolitiken. Vi ska fortsätta ta kampen för familjens frihet!

    Vänner, Vi är Sveriges familjeparti!

    ***

    Nu reser vi söderut i motsatt riktning mot de som söker skydd i vårt Europa. De offrar allt i kampen för att överleva. De lämnar allt för hoppet om en ljusare framtid. Vi landar i en hamn där familjemedlemmar, släktingar, vänner och människor som aldrig tidigare mötts trängs med varandra. De vill inget hellre än att leva sina vanliga liv. Men kan det inte. De har blivit fördrivna och hotade. Tagit till flykten. Deras anhöriga har dödats eller blivit traumatiserade av eländet och mänsklighetens grymhet och hat.

    Det går knappt att föreställa sig situationen. Att befinna sig i en överfull liten båt med sin familj.

    Känna hur båten kantrar. Paniken av att hamna i ett kallt och mörkt vatten. Ropa. Förtvivlat leta. Famla efter sitt älskade barns lilla hand. Men förgäves. En kraftig våg och det ofattbara har hänt.

    *

    Även från vårt land lämnade människor sina hem och familjer för att segla iväg till en okänd hamn för att finna en fristad från fattigdom och förtryck. De hade hört om ett land som skulle ge bättre förutsättningar för ett gott liv.

    Det går givetvis inte att jämföra historiska händelser med varandra. De är unika och de som upplever dem, lika så. Men jag tänker på Kristina och Karl-Oskar och många av deras generationskamrater som lämnade Sverige i slutet av 1800-talet och for till Amerika.

    I en av verserna i utvandrarmusikalen Kristina från Dufvemåla sjunger Kristina: ”Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.” En spillra på ett mörkt och stormigt hav.

    Ensamheten i mörkret på väg mot det okända.

    Hon sjunger till Gud, till hennes hopp. Det hopp som måste finnas. Liknande känslor finns nog bland de som flyr idag.

    *

    Vänner,

    Flyktingströmmarna som Europa nu upplever har inte haft någon motsvarighet sedan andra världskriget. Flyktingkrisen är akut. Det kommer över 1 000 asylsökande varje dag. Under september månad kom över 24 000. Det är ett Härnösand på en månad. Hittills i år har det kommit 75 000 asylsökande. Ett Luleå sen i januari. Till detta ska läggas alla de som kommer som inte söker asyl här – papperslösa, transitflyktingar och sådana som ännu inte registrerats.

    På Migrationsverket råder nödläge. Det saknas boenden. Det saknas personal. Det saknas pengar.

    Åsa Lindberg är chef för Region Syd på Migrationsverket. I Sydsvenskan fick hon frågan hur länge systemet kommer att hålla. Hon var förvånad att det fortfarande höll. ”Det är klart att det finns en gräns när systemet kollapsar”, svarade hon. Kommunerna är hårt belastade, det känner många av er till.

    Frivilliga gör idag hjälteinsatser för att klara krisen och hjälpa de flyende. Men det är inte långsiktigt hållbart. Den frivilliga kraften kommer dessvärre inte räcka till.

    Och då har jag ändå bara pratat om mottagandet av asylsökande. Den första tiden. Det här är också en långsiktig fråga som berör hela samhället. Skolan, sjukvården och äldreomsorgen ska klara sina uppdrag på lång sikt. Det behövs 100 000-tals nya jobb och bostäder. Enkla vardagsjobb. Bostäder som nyanlända har råd att bo i.

    Och mitt i allt detta står regeringen Löfven helt handlingsförlamad. Ingen plan, inga idéer, ingen handlingskraft. Man skrotar till och med det populära och humanitärt viktiga gåvoskatteavdraget.

    När statsminister Löfven får frågan om hur vi ska lösa den akuta situationen får vi svaret att regeringen har bjudit in myndigheter, företag, fack och frivilligorganisationer till samtal.

    Men det räcker inte det med pratgrupper som ska sitta ner och överlägga i all oändlighet.

    Det är nu det händer.

    Det är nu åtgärder krävs.

    Stefan Löfven, det handlar om Människor.

    **

    Vänner,

    Det behövs en annan politik för att ta oss ur den här krisen. Vi behöver minska trycket på det svenska mottagningssystemet. Om vi inte lyckas med det kommer vi få krishantera under flera års tid.

    Därför har vi tidigare föreslagit tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta. Det är ett förslag som skickar en viktig signal.

    Vi ska hjälpa människor i nöd, men vi kan inte ensamt erbjuda plats för alla de som söker ett bättre liv. Vi behöver vara fler som delar på ansvaret.

    Vi behöver harmonisera våra regelverk och tillämpning med övriga Europa så att människor inte ensidigt söker sig till Sverige och Tyskland.

    Bara då kan vi sätta press på andra EU-länder.

    Bara då kan vi tillsammans hjälpa fler.

    Ett humant och rättssäkert mottagande och en lyckad integration bygger på en snabb hantering och bedömning. Ett system med säkra länder för kortare handläggningstider kan också göra skillnad.

    Men jag tror också att vi måste göra betydligt större ansträngningar för att komma åt roten till problemet. Vi behöver bidra till fred i Syrien. Att Sverige nu bidrar till koalitionen mot Islamiska staten genom militär utbildning i Irak är viktigt.

    Men vi måste vara beredda att göra mer. Hundratusentals människor har mist sina liv. Jag tror att eftervärlden kommer döma vår nuvarande brist på agerande hårt.

    De kommer undra om vi bara orkade med att se och hjälpa vår nästa när hon mot alla odds tagit sig hit.

    Därför måste Sverige också ha beredskap att bidra till fredsfrämjande insatser i Syrien.

    Vi behöver göra mer för att hjälpa alla dem som befinner sig i Syrien och i närområdet. Det har blivit en mycket olycklig låsning i den svenska diskussionen om det här. Som om det vore antingen eller. Så är det inte.

    Vi kan – och ska – göra både och. Både hjälpa människor som flyr hit och hjälpa dem som är kvar.

    Vi ska inte göra oss några illusioner. Flyktinglägren erbjuder idag inte drägliga villkor. Men det kan inte vara ett argument för att inte förbättra situationen.

    De omedelbara behoven är stora – mat, kläder, skor, läkemedel, sjukvård.

    Det tål att påminnas om att de flesta flyktingarna är kvar i Syrien. De är i en mycket utsatt situation. Många är äldre, andra har inte de fysiska förutsättningarna för att orka ta sig vidare. Många som saknar resurser är kvar.

    Varje sig de flyr eller är kvar så är de fattiga på framtidstro. Vi behöver – hur svårt det än kan te sig – göra vad vi kan för att ge hopp om en förändring, även för alla de som är kvar.

    Därför föreslår vi att en större del av det svenska biståndet bör gå till humanitära insatser. Det stöd som Sverige ger till olika FN-organ bör fokuseras till de med verksamhet bland flyktingar. UNHCR, FN:s livsmedelsprogram och UNICEF behöver ökat stöd.

    **

    Återigen Kristina, Karl-Oskars fru:

    ” Vi seglar bort, de seglar hem.

    Hemma var ligger det nånstans

    Kan nån ge svar

    Nu är det midsommar och dans hos mor och far.

    En plats där jag får vara stilla, där ingen tränger sig inpå.

    Jag vill få skapa mig ett eget bo, för mig och för min man.

    Och för våra ungar.

    Och tänk att äntligen få vila, få sova i sen egen säng.

    Ja, vi ska ta dig till en plats där du får stanna

    Du ska snart få komma hem.”

    *

    Min hemkommuns slogan är ”Välkommen hit, välkommen hem”.

    Partivänner, jag är rädd för att den politik som förs i Sverige idag bara säger välkommen hit men inte välkommen hem.

    Hälften av de som kommer till Sverige som flyktingar idag har inget jobb efter 7 år. Efter 15 år är det fortfarande 4 av 10 som står utanför arbetsmarknaden. Det är helt orimligt. Ett barn som flyr till Sverige kan gå genom hela grundskolan innan hon ser sin mamma eller pappa gå till jobbet för första gången. Vad skapar det för bild av vuxenlivet? Självklara dygder blir naiva drömmar. Det är ändå ingen idé att försöka. Istället växer utanförskapet och det blir allt svårare att se bortom hindren. Bilden av omöjligheten riskerar att bygga bo i en ny generation. Bilden av Sverige som ett hem av hopp bleknar snabbt.

    *

    För att knyta an till det nya sammanhanget, behöver människor nycklar som öppnar dörrar. Den allra viktigaste nyckeln in i samhällsgemenskapen är språket.

    Därför satsar vi på ett lärarlyft med inriktning på Svenska som andraspråk och på speciallärare. Liksom ett SFI – svenska för invandrare – med barntillsyn och ett SFX, ett yrkesinriktat SFI.

    Att ha ett jobb är även det en oerhört viktig nyckel. Sverige ska föra en näringspolitik som skapar en breddad tjänstesektor. Vi föreslår att alla som nyetablerar sig på svensk arbetsmarknad ska kunna tjäna sin första halvmiljon skattefritt. Och vi föreslår ett fördubblat jobbskatteavdrag för de som står allra längst ifrån arbetsmarknaden.

    Vänner, det måste vara möjligt att ta sig upp ur utanförskap och isolering genom strävsamhet och flit. Det måste vara möjligt att inte bara bo och jobba, utan också skapa ett hem. Det måste vara möjligt att bryta tankarna om det omöjliga.

    **

    Välkommen hem? Vad betyder det?

    Räcker det med ett jobb för att man ska känna sig hemma? Jag tror att det är en viktig del, men det är inte allt.

    I vårt principprogram skriver vi att: “Andliga och kulturella värden utgör ett rikt arv, som behövs för att bevara och vidareutveckla en civiliserad identitet och samhörighet.”

    Vårt principprogram lyfter fram de andliga och kulturella värdenas betydelse för att skapa en känsla av att höra samman. Vi måste handskas varsamt och bygga vidare på vårt rika arv.

    *

    I Sveriges Televisions dokumentärserie “Delat land” åkte reportern Niklas Källner runt i Sverige och träffade människor på landsbygden. I Ställdalen i Bergslagen träffar han Bosse. Bosse berättar hur han känner inför vad som händer:

    “Min hembygd här har blivit förändrad till någonting som jag inte tycker är trevligt.”

    Han berättar minnen om hur han spelade hockey på rinken. Och om gardinerna, blomlådorna, butikerna, livet och rörelsen som försvunnit från hyreshuset i byn och hotellet som har förvandlats till asylboende.

    Är Bosses känsla något att ta på allvar? En hyfsat känd kolumnist på Aftonbladet tyckte föga förvånande att Bosse pratade goja. “Vilken modern människa orkar med trånga farbröder?”, undrade han.

    Jag orkar det. Jag tycker att de här berättelserna är värda att lyssna på. Och jag tycker att vi som parti ska lyssna. Vi behöver verkligen inte hålla med om allt men det är vår skyldighet att lyssna. Bosses vemod är ett uttryck för en förlorad känsla av samhörighet. Att han inte längre känner sig riktigt hemma.

    Jag undrar vad som händer med välviljan när proffstyckare kallar hans oro, hans vemod, för “folkhemsrasismen”? Vad händer när de storstadscentrerade medierna inte upplevs skildra den verklighet människor i andra delar av landet lever i. Ett glapp byggs upp. Det skapas ett vi och dom.

    Det är ju i realiteten så att Bosse är en av alla de människor runt om i landet som ska välkomna hem. Och det kan vara svårt att välkomna andra hem om man inte själv längre känner sig som hemma. Och det är en grogrund för främlingsfientlighet – som vi måste stävja. Det är vår uppgift att se till att människor likt Bosse känner sig hemma i sin hembygd om den ska kunna bli hem också för människor som flyttar hit.

    Kristinas fråga: “Hemma, var ligger det nånstans? Kan nån ge svar”.

    Vänner, detta är verkligheten för många människor. Om inte bilden av omöjligheten ska bygga bo i en hel bygd så måste vi lyckas ge svar för att skapa ett samhälle byggt på tillit och gemenskap.

    Urbaniseringen, globaliseringen och flyktingsutmaningen prövar vår samhällsgemenskap. Ovarsamt agerat riskerar goda värden gå förlorade. Vi måste stå upp för jämlikhet, trygghet, frihet, rättvisa, öppenhet – de värden vi vill förknippa med Sverige.

    När vi är tydliga med att det är dessa värden som gäller så gör vi det möjligt för människor att istället för att möta förändringen, främlingen, med korsade armar istället sträcka ut en stadig öppen hand. Så kan vi, inte bara välkomna människor hit. Så kan vi välkomna människor till ett hem.

    ***

    Vi fortsätter vår resa. Lämnar Ställdalen men håller oss kvar på landet. Fortfarande en bra bit ifrån tunnelbanestationer och trängselavgifter.

    *

    Beräkningar visar att det år 2045 kommer att bo tre miljoner människor i Stockholms län. Och kring övriga svenska storstäder går riktningen åt samma håll.

    På landsbygden lägger lanthandeln ner och bensinmacken, banken och bruket är redan ett minne blott. Skatteintäkterna blir sämre och den offentliga servicen likaså. Att förvänta sig att polisen kan hinna fram i tid har människor sedan länge gett upp hoppet om.

    *

    Vänner, det finns flera viktiga värden i att hela Sverige lever. Inte minst värden som bygger sammanhållning i vårt land, som bygger tillit mellan människor. Det görs inte genom konflikt och större skillnader. Det görs genom respekt för olikheten. Mina vänner, storstan behöver landet, landet behöver storstan.

    **

    Dessvärre lägger Socialdemokraterna och Miljöpartiet fram förslag med ett verklighetsfrånvänt ovanifrånperspektiv. De lägger fram traineetjänsterna som knappast är utformade för att funka på den lilla orten på landet. Istället för att ge småföretagen bättre möjligheter förändrar regeringen RUT- och ROT-avdragen och avskaffar hela ungdomsrabatten. Istället för att möjliggöra fler alternativ i barnomsorgen, blir de färre. Istället för att bejaka valfriheten i äldreomsorgen, inskränks den.

    Kristdemokraterna har en tydlig politik som ger goda förutsättningar för arbete och företagande, som premierar och uppmuntrar dygder, som lyfter hela landet och stärker landsbygdens självförtroende. Det gör vi genom att låta ROT vara oförändrade och utveckla RUT till att omfatta tvättjänster.

    *

    I vår budget gör vi en viktig satsning på äldre. Vi sänker skatten för pensionärer. Vi gör det mer gynnsamt att stanna kvar på arbetsmarknaden längre genom ett dubbelt jobbskatteavdrag för de över 64 år. Äldres kompetens är viktig att ta tillvara.

    Vi säger nej till särskild löneskatt för äldre och nej till regeringens höjning av hemtjänsttaxan.

    **

    Dessutom fortsätter vi envist och enträget att kämpa för valfrihet i barnomsorg och äldreomsorg och stärka civilsamhället. Vi lyfter fram förvaltarskapsperspektivet i vår jobbpolitik genom att sänka momsen på reparationer av cyklar och lädervaror och lagningar av skor och kläder.

    För att säkra kvalitén på sjukhusvården – också i mindre landsting – och få en jämlik vård i hela landet står vi kristdemokrater fast. När andra försöker lappa och laga i systemet har vi en stor reform att föreslå.

    Det är dags att förstatliga sjukhusvården.

    **

    Vi blundar inte för de utmaningar som särskilt landsbygden står inför. Principen om förvaltarskap måste vara central.

    *

    “Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång…”

    Ni känner igen raderna. Vi vill inte se att kulturvärden som landsbygden bär, som byggts upp genom generation till generation förstörs.

    Sveriges bönder spelar en viktig roll för detta. De brukade åkrarna och öppna landskapen får inte tas för givna.

    Vi ser nu att antalet mjölkbönder minskar drastiskt. Från drygt 6000 för sex år sedan till 4500 idag. Det är en oroande utveckling.

    Det bekymrar också att Sverige har en mycket låg självförsörjningsgrad på livsmedel, ner mot 40 procent. Görs inget aktivt riskerar den att sänkas ytterligare. I händelse av ett förändrat säkerhetspolitiskt läge kommer många lyfta frågan – men för sent.

    Vi kristdemokrater föreslår i vår budget en mjölkmiljard till Sveriges mjölkbönder.

    Det är naturligtvis ingen universallösning för bönderna. Inte heller för landsbygdens överlevnad.

    Men – partivänner – vi gör det för att vi är övertygade om att hela Sverige ska leva.

    ***

    Vi närmar oss slutet på vår resa. Jag landar här. Här i kongressalen i Västerås, på Kristdemokraternas riksting.

    Det är fart och fest, det är debatt och dueller, det är bataljer men tack och lov inga blåtiror. För det är ju det fina med partiet och demokratin. Vi dryftar och problematiserar, vi tycker olika och vi kompromissar. Respekten för olikheterna finns där, liksom stoltheten över de egna värderingarna och de som är våra gemensamma, vår ideologi.

    *

    Partivänner, låt mig gå rakt på sak. Vi tycker inte alltid likadant i partiet. Men vi har alla tagit beslutet att gå med i Kristdemokraterna. Några har klivit in i partiet för att de har ett stort engagemang för miljöfrågorna, andra för vår rättspolitiken och somliga för att man mer eller mindre fötts in i vår folkrörelse.

    Vi viktar partiets ideologiska pelare något olika och kommer ibland fram till olika ståndpunkter i sakfrågor. Men hellre en rörelse där människor vill och vågar pröva nya idéer än där alla förväntas tycka lika.

    Den amerikanska skribenten och debattören Arthur C Brooks uttryckte sig såhär: ”Det stora problemet är inte vad andra säger om oss. Det är vad vi säger om oss själva”.

    Tänkvärt. Jag tror nämligen att vi alla har anledning att fundera över det emellanåt. Det förpliktigar nämligen i ett parti med högt i tak.

    Vänner, det vi delar och sluter upp bakom är det viktigaste vi har, vårt ideologiska kitt som håller oss samman, det som gör oss stolta över att vara här idag.

    Vänner, det är kristdemokratin.

    **

    Kristdemokrater.

    Vår resa har nått sitt mål. Men jag är övertygad om att vårt parti måste göra denna resa gång på gång. För att se människorna, familjerna och hemmen, för se var samhällsbygget knakar i fogarna, var tilliten och sammanhållningen krackelerar.

    Blundar vi för problemen blir det allt svårare att vända utvecklingen och låta berättelsen handla om det som verkligen behövs – ett hoppfullt Sverige.

    *

    För somliga handlar politik bara om att plussa på eller dra ifrån på den svenska välfärdsstaten och i statsbudgeten. Men det finns en kraft i svensk politik som står för andra värden.

    Det finns en kraft som vet att samhället är större än staten, som vet att människors tillit till varandra inte skapas av påbud uppifrån och genom politiska ovanifrånlösningar. Utan genom dem vi umgås med.

    Det finns en kraft som kämpar för friheten att bestämma över sitt livspussel och friheten att vara jag. Som värnar normer och dygder som är en bärande del i det svenska samhället.

    Det finns en kraft som ser vikten av förvaltarskap och potentialen i att hela landet lever. Som vill se ett Sverige byggt på gemenskap, tillit och hoppfullhet.

    Den kraften är vi.