• Ensamheten kostar samhället minst 13 miljarder – nu måste politiken agera

    Idag skriver vice partiledare Jakob Forssmed på DN Debatt om ensamhetens kostnader. Han har tidigare efterlyst ett politiskt samtal kring vad samhället kan göra för att bryta den ofrivilliga ensamheten och dess negativa konsekvenser. Ett samtal som länge saknats.

    I dagens artikel presenterar han med konkreta räkneexempel vad ensamheten kostar samhället, inte bara i mänskligt lidande, utan också i pengar. Trots tydligt belagda effekter saknas beräkningar av de offentligfinansiella och samhällsekonomiska kostnaderna av ensamhet i svensk kontext – sannolikt som en följd av att problemet inte uppmärksammats politiskt.

    Vi har därför försökt göra beräkningar för två grupper där ensamheten är särskilt bekymmersam både för den enskilde och för samhället – äldre (65+) och skolungdomar (åk 9). Beräkningarna är inte heltäckande, men kan ge en bild av ensamhetens ekonomiska effekter.

    Beräkningarna visar att ensamheten uppskattas ha medfört extra vård- och omsorgskostnader om cirka 12,1 miljarder kronor 2017 på grund av fler primärvårdsbesök, akutvårdsbesök och oplanerade inskrivningar i slutenvård tillsammans med nuvärdesberäkningar av ökad förekomst av demens, depression och fysisk inaktivitet (vilket medför ytterligare risk för diabetes, stroke och hjärt-kärlsjukdomar) de närmaste åren för ensamma äldre 2017. Då är inte stora indirekta kostnader så som produktionsbortfall för patienten eller på grund av anhörigvård medtagna.

    Även med beaktande av betydande osäkerhet kring beräkningarna blir det uppenbart att minskad ensamhet är en nyckel för att dämpa vårdbehov och kostnader förknippade med en åldrande befolkning.

    För barn och unga gäller att minskad ensamhet minskar skolmisslyckanden. Forskning från Örebro Universitet visar nämligen att ensamma högstadieungdomar – 8 procent av årskullen – har tre gånger så hög risk för underkända betyg.

    Ensamheten försämrar alltså chanserna till gymnasiestudier, vilket bl a ger högre risk för arbetslöshet och lägre livsinkomst. Och för varje årskull ensamma niondeklassare kan kostnaden för extra utbildningsinsatser, förlorade skatteintäkter och ökade bidragskostnader uppskattas till ca 1,3 miljarder kronor. Att bryta denna ensamhet idag skulle över en tioårsperiod kunna minska kostnader med 13,7 miljarder kronor. Då har vi inte räknat med att det kan ta många år att bryta ett utanförskap. Även kostnader för vårdinsatser och ökad risk att hamna i kriminalitet är oräknade.

    Uppgiften att bryta ensamheten faller på oss var och en, men att motverka ensamhetens allvarliga konsekvenser måste också bli en högt prioriterad uppgift för varje regering, oavsett färg. Kristdemokraterna har därför presenterat ett brett reformprogram för att mota ensamhet. Några exempel: Äldrepolitiken måste möta sociala behov, kvarboendeprincipen omprövas och boenden med gemenskapsmöjligheter prioriteras. Då kan tidpunkten för mer krävande omsorgsinsatser skjutas upp. Vården bör utveckla förskrivning av sociala aktiviteter som ett led i att motverka ensamhetens hälsokonsekvenser. Civilsamhället behöver stärkas och samverkan med det offentliga öka. Reformer måste till som ger föräldrar mer tid med barnen under hela uppväxten. Bostadsbyggande och stadsplanering bör utformas för att främja social gemenskap på samma sätt som miljömässig hållbarhet.

    Mer information om vilka antaganden vi gjort i beräkningarna finns här.