• Ebba Busch Thor: Svensk politik måste ha goda värderingar i centrum

    Ebba Busch Thor talar vid kommun- och landstingsdagarna 2017

    Det talade ordet gäller

    Vänner,

    Sverige går i fel riktning. Det är inte mitt påstående utan folkets. Inte ens var femte svensk anser att vi är på rätt väg.  Och det är inte svårt att förstå varför.

    I Sollefteå ser man att Sverige går i fel riktning.  Där försvinner nu BB, och blivande mammor förväntas åka uppåt 12 mil för att förlösa sina barn.

    I Malmö ser man att Sverige går i fel riktning. Där omges Värnhemsskolan numera av grindar, och slussar, och taggtråd, för att hålla kriminella ute.

    I Stockholm ser man att Sverige går i fel riktning. Där har Stadsmissionen tredubblat sina stödinsatser för äldre på bara fem år.

    *

    Och vad gör Stefan Löfven åt detta? Han som ska leda vårt land.

    Har han presenterat en sjukvårdsreform som garanterar alla svenskar en kvalitativ vård?

    – NEJ

    Har han föreslagit lägre jobbskatter och lägre ingångslöner – så att fler kan försörja sig själva?

    – NEJ

    Har han erkänt poliskrisen?

    – NEJ

    Har han slopat pensionärsskatten så som han lovade Sveriges äldre?

    – NEJ

    *

    Stefan Löfven ingenting ser, han ingenting hör, han ingenting gör. Istället upprepar han samma trötta mantra: att det är oacceptabelt.

    – Hedersförtrycken – oacceptabla.

    – Arbetslöshetssiffrorna – oacceptabla.

    – Bilbränderna– oacceptabla.

    Stefan Löfven tycks inte förstå vad ordet betyder. …

    Herr statsminister – det är när något är acceptabelt som man låter det fortgå. När något är oacceptabelt så gör man något åt det. Och det är därför det är oacceptabelt att du ska sitta kvar som statsminister. (Sverige behöver en alliansregering.)

    ***
    Sverige är på väg i fel riktning. Men vi pratar för lite om vart vi borde vara på väg. Det vill jag tala med er om idag.

    Nordiska museets motto är Känn dig själv. Det är vad grundaren ville att vi i norr skulle göra. Att vi skulle lära känna oss själva genom vår historia.

    Länge var visdomen om Sverige att vi var ett fattigt men fritt land.  Och det är sant att vår mark var tunn, men här växte andra ting. Tillit, uppfinningsrikedom, gemenskap, arbetsmoral. På dessa värden byggdes Sverige.

    I juni 1867 var marken fortfarande frusen i Burträsk. Året då sommaren aldrig kom till Norrland – så kom istället hungern.

    Vår nöd grep tag i folkens samveten. Insamlingar arrangerades runt om i hela världen. En sådan annonserades i San Fransisco med orden: ”An Appeal in behalf of the starving people of Sweden”. En vädjan till förmån för Sveriges svältande folk.

    Det var då. Mindre än hundra år senare var Sverige istället det fjärde rikaste landet i världen. Från biståndsmottagare till biståndsgivare. Det var värderingarna som gjorde skillnad.

    Uppfinningsrikedomen blev till snilleföretag – LM Ericsson, AB Separator, och förstås Alfred Nobels Nitroglycering AB.

    Tillit och gemenskap formade och upprätthöll en hederlig välfärdsstat.

    …och arbetsmoral gjorde Made in Sweden till en kvalitetsstämpel och exportprodukt.

    Andra länder var rikare, hade bättre klimat och bättre handelsförbindelser. Men vi hade värderingarna. Och det bar oss ifrån hungersår till välfärd under loppet av en livstid.

    Därför säger vi kristdemokrater att goda värderingar är grunden för ett gott samhällsbygge.

    ***

    När kristdemokraterna bildades var det just av oro för att de värden som byggt Sverige starkt inte skulle föras vidare. Att vi skulle få en skola som var mer intresserad av att bryta ner föräldrarnas värderingar än att bygga upp ungdomens. Och att vi skulle få en stat som vägleddes mer av funktionalitet, ingenjörskonst och nyttokalkyler än principer om mänsklig värdighet.

    För att förklara varför man tagit initiativ till att bilda Kristdemokraterna så pekade vår första partiledare Birger Ekstedt på de ledande partierna och så sa han: att för dem är människan bara en varelse som politiken ska bringa att fungera på ett för systemet gynnsamt sätt.

    Han satte fingret på den ömma punkten.

    Vi har sedan dess varit och kommer fortsätta att vara partiet som står upp för människan – och inte systemet.

    ***

    Det sägs att Frälsningsarméns grundare William Booth på sin dödsbädd blev uppmanad att sända ett sista budskap ut i organisationen. Han tänkte noga och väl innan han författade ett brev. Det innehöll ett enda ord: ”Andra”.

    Det var hans sätt att påminna om varför den organisationen fanns. Men budskapet gäller även kristdemokraterna. Vårt parti har inget egenvärde. Vi driver politik för att hjälpa andra. För att människor ska få det bättre, och livet ska bli lite lättare att leva.

    *

    Hur skulle då svensk politik se ut ifall goda värden placerades i centrum? Jag tänker inte behandla hela principprogrammet men jag vill lyfta fram fem områden där bristen på värdeorienterad politik idag är som mest uppenbar. Det handlar om:

    – Hur vi behandlar våra äldre.

    – Hur vi ser på arbete.

    – Hur vi ser på vården.

    – Hur vi ser på brott.

    – Och hur vi ser på familjen.

    ***

    Vänner,

    I början av året kunde vi läsa om Erzsebet – 92 år gammal. I över 30 år hade hon bott i samma lägenhet. Trots fler sjukdomar och hjärtproblem hade hon klarat sig själv – genom stöd från familjen. Hon hade aldrig ens bett om hemtjänst.

    Men efter en operation magrade kroppen och vågen visade inte mer än 45 kilo. Hon behövde hjälp. Hennes dotter var orolig och Erzsebet själv kände sig inte trygg i sitt eget hem. Hon gick inte längre ut på egen hand.

    Hon bad om att få plats på ett äldreboende men svaret blev nej. Hon var för frisk.

    Först när hon diagnostiserats med cancer, och bara har veckor kvar att leva så kunde flyttlasset till sist gå till tryggheten.

    I en intervju frågar Erzsebet: ”Jag har familj som orkat kämpa för mig, men tänk på alla äldre som är ensamma. Vem ska kämpa för dem?”

    Vänner – Vi kämpar för dem.

    Vi kämpar för att alla äldre ska få den hjälp de behöver. Och att alla över 85 år själva ska få välja när de vill ha plats på ett äldreboende. För vi ser inte äldre bara som en kostnad. En samhällsbörda att bära. Nej, vi ser att våra äldre förtjänar att behandlas som människor med värde och värdighet. Sverige är inte där. Men det är dit vi ska.

    Vänner,

    Det kräver prioriteringar. Jag minns ett samtal jag hade med man som var närmare 90-år. Han spände ögonen i mig och sa: ”- Vet du vad som är problemet med politiker nu för tiden? Ni vågar inte prioritera. Våga välja det viktigaste och se till att få det gjort.”

    Vänner – Jag har sett hur ni har vågat prioritera. Jag har sett hur kristdemokraterna i Jönköping sagt nej till en halvmiljarderssatsning på en ny sportarena. Och jag har sett hur kristdemokraterna i Göteborg sagt nej till en mångmiljardsatsning på hotell vid Liseberg. Inte för att detta inte är viktigt eller trevligt utan för att äldre ska ha en plats på ett äldreboende.

    Den uppmaning jag vill skicka med er hem är denna: Låt det bli känt att kristdemokraterna är mer intresserade av att bygga äldreboenden än hotell och sportarenor i kommunal regi.

    *

    Vänner,

    Bilden av äldre som en börda för samhället går igen i debatten om den orättvisa pensionärsskatten.

    Detta märktes när vi föreslog att avskaffa den. Då mötes vi av förvåning. ”Varför gör ni på detta viset?”. Slopad pensionärsskatt stärker ju inte incitamenten i systemet. Nej, det är sant. Men det är inte därför vi vill göra det.

    Vi vill slopa pensionärsskatten för att våra äldre inte ska lämnas efter. För att värderingar trumfar kalkyler. För att gapet ska slutas mellan lön och pension. Sverige är inte där. Men det är dit vi ska.

    ***

    I höstas hade jag möjligheten att besöka Tyskland och bland annat vårt systerparti CDU. Tyskland är ett land som likt Sverige tagit ett stort ansvar under den pågående asylkrisen.

    En oberoende expert jag då träffade sa: De unga – de kan vi nog hitta plats för. Men de lite äldre som anlänt – de kan man lika gärna förtidspensionera redan nu. Dom kan ändå aldrig jobba sig in på arbetsmarknaden, resonerade han.

    Det här resonemanget kanske några av er känner igen. Det var den Perssonska lösningen på 90-talets arbetslöshet. Minns ni den? Där den som saknar ett jobb inte ska ges vägar till arbetsmarknaden – utan permanent visas ut ur den.

    Det var det perspektivet den experten hade på arbete. Stelt – sterilt – funktionellt. Systemet framför människan.

    Att med ena handen låsa dörren till arbetsmarknaden. Och med den andra kravlöst ge bidrag. Det må göra saken enkel för staten. Men det är inte en politik som bygger på goda värderingar.

    Att arbete skänker värdighet fanns inte med i det perspektivet. Att arbete är ett sätt att bli en del av samhället fanns inte med i det perspektivet. Att arbete bygger tillit fanns inte med i det perspektivet. Men vi kristdemokrater – vi har inte glömt arbetes värde.

    *

    Shahad Hassan vet vad det innebär att ställas utanför. Hon kom till Sverige ifrån Irak, och har beskrivit hur livet är i arbetslöshet. Brist på rutiner, jakt på förströelse, livsmål som bleknar.

    Men hon vet också att det går att få ett jobb. Genom lärlingsplatser och yrkesstudier byggde Shahad den kompetens som idag gör henne till en uppskattad medarbetare.

    Vet ni vad hennes drivkraft var? Att hennes son skulle kunna säga till sina kamrater: Min mamma jobbar.

    *

    Idag går det bra för många i Sverige. Men parallellt med detta förvärras utanförskapet.

    Hälften av de arbetslösa är nu utrikesfödda. Av de som nyligen anlänt är det över hälften som saknar gymnasiekompetens. Detta samtidigt som bara 5% av alla jobb är sådana som endast kräver kort utbildning.

    Vänstern säger då att detta, det fixar vi med lite utbildning. Ge dem kompletterande kurser så löser det sig. För en grupp är detta sant – och därför satsar vi mer än regeringen på yrkesutbildning. Men en avgörande del har så kort utbildning att de inte kommer kunna hämta igen behoven.

    Vi ställs då inför ett vägval. Ska vi välja den enkla lösningen? Förtidspensioneringar eller kravlösa socialbidrag livet ut?

    – Inga kostnader för handledning.

    – Inga kostnader för administration.

    – Inga förväntningar.

    Vi tar hand om de med störst chanser och lämnar resten?…

    Eller ska vi säga att arbete både är en rättighet och en skyldighet? Att alla ska jobba 100% av sin förmåga? Och att vi inte kommer lämna någon efter?

    Vilken väg man väljer handlar om värderingar. Vad sätter man först systemet eller människan? För oss kristdemokrater är svaret givet.

    Inget ska behöva växa upp i ett hem – där barnen stiger upp varje morgon och går till skolan – men aldrig få uppleva att deras föräldrar har ett arbete att gå till. Sverige är inte där. Men det är dit vi ska.

    ***

    Vänner,

    Det är en gammal sanning vid det här laget att svensk sjukvård är bra – när man väl når den.

    Vi kapade köerna när vi styrde socialdepartementet, men nu ringlar de allt längre igen. Runt om i hela landet får allt fler vänta på vård. Och värst växer väntetiderna vid akutmottagningarna.

    Hälften av de som söker sig till akuten får vänta mer än tre timmar på hjälp och var tionde patient får vänta mer än sju timmar. Och de som får vänta längst är våra äldre. Men det behöver inte vara på det här sättet.

    Bristerna i sjukvården beror på systemfel. Vi har en sjukvårdsstruktur som fick sin grundform under 1800-talet men förväntas fungera för 2000-talet. Därför behöver vi ett förstatligande av den avancerade sjukhusvården. Så att vårdkvaliteten inte beror på var man bor, och resurserna används effektivt.

    Men vi kan inte vänta på den stora reformen. Den behövs – men människor köar i detta nu.

    Av den anledningen har vi kristdemokrater föreslagit återinförandet av kömiljarden – som kortar de generella köerna. Införandet av vårdservice som avlastar personalen. Och hemtagningsteam som minskar de äldres återinläggning.

    Men det finns fler brister i tillgängligheten – inte minst på kvällar och helger. Akutmottagningarna är inte till för enklare besvär. Men idag ställer vi människor inför valet att ligga vakna med onödig oro och smärta, eller söka sig till dessa. Det är inte rimligt.

    Därför har vi idag presenterat ett reformförslag om 3 miljarder kronor per år så att fler vårdcentraler kan hålla öppet kvällar- och helger.

    Vi behöver en tillgänglig vård. Vi kan kapa köerna. Vi kan sätta människors behov främst. Sverige är inte där att de sjukas behov prioriteras före landstingens. Men det är dit vi ska.

    ***

    ”Fadern var frånvarande under större delen av pojkens uppväxt och modern brast i att sätta gränser mot pojken.”

    Det är förvaltningsrättens ord om uppväxtförhållandena för en 17-årig kille. Den gängmedlem vars gripande ledde till upploppen i Rinkeby i februari. Den kväll då polisen tvingades att skjuta skarpt mot stenkastande ungdomar.

    I en kort mening sa förvaltningsrätten allt som behöver sägas om hur vi bäst förebygger brott. Med hjälp av starka familjer. Närvarande fäder och mödrar. Och goda värderingar.

    Vi kristdemokrater vet att det bästa sättet att stoppa brott är att förebygga brott. Att bygga ett samhälle med trygga familjer. Och sätta värderingar i centrum.

    ***

    I oktober gick en man in på Systembolaget i Mellerud. Han plockade åt sig flaskor och gick ut. Sen gick han in igen. Stal det han ville ha och gick ut.

    Därefter gjorde han samma sak mot matvarubutiken och Apoteket. Innan han hotade en restaurangägare och slog sönder hennes möblemang.

    Gång på gång ringde man polisen. Men det tar tre timmar innan polisen kommer. För trots att antalet poliser ökat har polistätheten minskat på landsbygden.

    *

    Vänner,

    Antalet poliser är för få. De är för få på landsbygden. De är för få i no-go zonerna. De är för få för att möta en allt mer hänsynslös brottslighet.

    Därför behöver vi öka antalet poliser. Vi vill se 10 000 fler poliser – så att vi 2025 har 30 000 poliser i Sverige.

    5 000 av dessa ska staten anställa för placering över hela landet. Med fokus på utsatta områden och områden med låg polistäthet. En offensiv för att pressa tillbaka kriminalitet och återvinna tillit.

    Ytterligare 5 000 vill vi möjliggöra för kommunerna att placera hos sig – genom att anslå medel direkt till den lokala polischefen. En kommunledning ska inte längre behöva vara hänvisad till att anställa väktare för att ge invånarna trygghet.

    För det är inte så att vi ska lära oss leva med ett nytt läge. Brottsligheten ska pressas tillbaka. Skjutningarna ska få ett slut. Den som begär polisens hjälp – ska få polisens hjälp. Tryggheten ska gälla alla – alltid. Sverige är inte där. Men det är dit vi ska.

    ***

    Vänner,

    Ni har nog alla sett livsstilsmagasinen för familjer. Och det är troligen fler med mig som inte riktigt känner igen sig i den bild de presenterar. Där allting är så enkelt, och rent och vackert.

    Jag blev därför på ett lite konstigt sätt glad när IKEA av alla företag började sända reklamfilmer under sloganen ”Där livet händer”. Filmer som inte visade upp det idealiserade familjelivet utan de lite mer utmanande delarna.

    *

    För familjen är inte en okomplicerad institution. Men det är den enda institutionen vi har som kan ta ett nyfött barn och förvandla till en ansvarstagande vuxen. Med trygghet, rötter och sammanhang.

    Det är just för att familjen inte är enkel och lätt – men samtidigt ovärderlig och oersättlig – som vi behöver stötta och stödja den. Och det innebär att familjer måste få gå före systemet.

    Det enklaste för systemet vore om alla familjer var likadana. Framförallt under småbarnsåren. Smidigast och billigast för systemet blir det om mamma tar hälften och pappa tar hälften av föräldradagarna. Sen lämnas barnet till förskola någon gång runt ettårsdagen på ett datum bestämt av kommunen. Det vore bra för systemet. Men dåligt för familjer.

    Familjer själva är de som är bäst på att avgöra när förskolestarten ska ske, när amning ska avslutas och vem som bör vara hemma när.

    *

    Stephanie är en av de som redan har drabbats av att systemet sätts före människan. Som småföretagare hade hon inget val. Redan några veckor efter förlossningen började hon jobba deltid och barnet fick följa med. Trots att det inte var den bästa lösningen.

    Hon önskade att hon kunnat lämna över föräldradagar till anhöriga som till exempel farmor. Det hade varit bäst för barnet, henne, företaget och familjen. Men nu fick systemet bestämma istället.

    Vi kristdemokrater vill införa en flexibel föräldraförsäkring. Som tillåter att man delar dagar med nära anhöriga. Som sätter människor främst. Som ger föräldrarna makt – att själva få välja hur de vill fördela dagarna. Utan kvotering.  Sverige är inte där att familjens bästa sätts före systemet bästa. Men det är dit vi ska.

    ***

    Vi märker att detta med familj det är svårt för liberaler och socialister.  De förstår sig på individ och stat. Men familjen klarar de inte riktigt av. Den beter sig inte riktigt som deras kalkyler.

    Det beror på att en familj är en gemenskap. På en och samma gång åtskilda individer och på en och samma gång en enhet.

    Detta är familjens styrka. Att man inte bara lever på samma plats utan delar ett hem. Inte bara tar tillvara sina egna behov, utan ser andra och ofta sätter dom först. Vi brukar kalla det kärlek.

    Men kärlek gör en inte immun mot konflikter. Kärlek betalar inte räkningarna. Och ju svårare behoven är att möta desto fler konflikter kan börja skava.

    Sveriges kommunala familjerådgivare märker allt oftare att pengar är orsaken till att relationer inte fungerar.

    Det är inte förvånande. Blickar vi tillbaka över de senaste 20 åren ser vi att barnfamiljer halkat efter. Deras inkomster har inte följt med i utvecklingen. Därför föreslår vi kristdemokrater en riktad skattesänkning till barnfamiljer. Om 1000 kr i månaden för en arbetande familj.

    Vi kan inte lösa familjers vardagspussel. Eller bestämma hur de ska prioritera. Men vi kan göra vårt – för att de ska bli lite lättare för familjer att göra just detta. För att fler familjer ska finna balans. Fler föräldrar ska få tid med sina barn. Och fler familjer ska räcka till. Sverige är inte där. Men det är dit vi ska.

    ***

    Vänner,

    Man kan inte bromsa sig in i framtiden. Är man på väg åt fel håll – då är det viktiga att byta riktning.

    Oavsett om vi pratar situationen för våra äldre, sjukvården, jobben, tryggheten eller familjen så räcker det inte med att bromsa socialdemokraternas politik. Att säga nej till några av deras värsta skattehöjningar. Det som behövs är nya positiva reformer.

    Därför vill vi se en gemensam alliansbudget. Vi gick före med detta besked. Nu kommer de andra efter. Alla är inte hela vägen framme men de rör sig i rätt riktning. Vårt besked står fast. Vi behöver pröva stödet för en alliansbudget.

    Det handlar om att ta ansvar för Sverige. Vi kristdemokrater har ofta talat om civilkurage. Att den som har makt att agera mot fel – bör agera. Ja, till och med har en plikt att agera.

    Om det då är vår övertygelse hur skulle vi då själva kunna ducka för ansvar? Det kan vi inte göra. Vi ser att Sverige är på väg i fel riktning och vi måste göra vad vi kan för vända utvecklingen.

    Då finns det en del som säger: Gör upp med socialdemokraterna. Men socialdemokraterna är inte en del av lösningen – de är problemet.

    Oavsett vilket område vi talar om kommer vi tillbaka till regeringens passivitet som avgörande faktor. Sjukvården, jobben eller migrationskrisen – problemen mångdubblas av Löfvens passivitet.

    Regeringens beroenden av LO, av gamla byråkratier och av sin yttersta vänsterkant går inte att lösa genom uppgörelser. De är problem som är inbyggda i socialdemokraternas DNA. Därför måste socialdemokraterna hållas borta ifrån departementen.

    Kristdemokraterna vill se en alliansregering. Hellre förr än senare. Inte för att makt i sig är något eftersträvansvärt.  Utan för att vi behöver förändra Sverige. Inte för kristdemokraternas skull. Utan för personer som Erszbeth, Shahad och Stephanie…. Inte för oss, för andra.

    Vi behöver inte bromsa Sverige, vi behöver vända Sverige. Och det kan vi bara göra med en alliansbudget. Vi är inte där. Men det är dit vi ska.

    ***

    Vänner,

    Ett gott samhälle bygger på goda värderingar.  Det är vad vi kristdemokrater står för. Det handlar om värden grundade i kristen människosyn – som ofullkomlighetstanken, människovärdesprincipen, subsidiaritet, förvaltarskap och personalism.

    Tillsammans lär de oss att inga system är perfekta. Att världen är fylld av målkonflikter. Att människan har en inneboende värdighet som ger henne rätt att bestämma över sig själv. Att våra resurser inte är våra att förbruka utan bevara, förbättra och föra vidare. Och att människan och hela människan alltid måste sättas i centrum.

    Sedan 1996 har dessa värden symboliserats i vår logotyp. Var sak har sin tid – och sina symboler. Nu förnyar vi vår grafiska profil och antar en ny logotyp.

    Men de värden som vi bygger vårt parti på förblir de samma. Det är värden som lär oss att värna friheten – även för äldre och familjer. Som gör att vi sätter patienter före landsting. Och står upp för att alla ska kunna leva i trygghet.

    Men framförallt lär de oss att vi ska se människan. Inte för att anpassa henne efter systemet. Utan för att systemet ska kunna anpassas efter människor. Och livet ska bli lite lättare att leva. Sverige är inte där. Men det är dit vi ska. Tack för att ni lyssnade.