• Ebba Busch sommartal 2020

    I samband med Kristdemokraternas digitala kickoff  den 21 augusti 2020 höll partiledare Ebba Busch ett sommartal. Talet sändes live på Facebook och går att ses i efterhand här

     

    Talet i sin helhet. Det talade ordet gäller:

     

    Sommartal – Kick-off 2020

     

    Vänner och åhörare,

     

    Jag har under sommaren gått och sett fram emot att få hålla detta tal. Att få dela med mig av vad jag tänkte på under de här veckorna och vad som finns i mitt hjärta.

     

    För en partiledare har ett extra ansvar att tala klart – och tala sanningsfullt – om var vi befinner oss som samhälle. Och det finns så mycket vi måste ta tag i tillsammans.

     

    Mitt politiska engagemang bottnar också i samvetets instinktiva reaktion mot orättvisor och kränkningar av människovärdet. Mot flathet, översitteri och ansvarslöshet.

     

    Och tyvärr har vi denna sommar inte lidit brist på vare sig orättvisor eller ansvarslöshet.

     

    Sverige har varit internationell paria på grund av den unikt höga smittspridningen. Och alldeles för många liv har också förlorats helt i onödan.

     

    Pandemin har därtill förvärrat den redan svåra vårdkrisen. Närmare 150 000 personer står nu i vårdkö. Inte ens hälften av patienterna får en operation i tid.

     

    Och för bara dagar sedan mördades en 12-årig flicka av automateld vid en snabbmatsrestaurang. Hon spelade handboll. Hennes vänner berättade att hon planerade en ”sleep over” för att fira sin kommande födelsedag.

     

    *

     

    Och när vi nu behöver ledarskap som mest. Då bevisar regeringen trippelt upp – hur svag den är. Och vänd emot sig själv.

     

    Vi såg det vid EU-toppmötena där regeringens förhandlingsförmåga brast till den grad att vi nu inte enbart skinnas på miljarder – vi har motats fram till tröskeln för en europeisk superstat.

     

    Vi såg det i deras strider kring arbetsrätten. De påstår sig ha ett samarbete men kastar ord som ”oseriös” och ”respektlös” på varandra.

     

    Och vi såg det i migrationsförhandlingarna där januaripartierna stred mot varandra – tills allt brakade samman.

    I fråga efter fråga röstade de två regeringspartier emot varandra.

     

    Man brukar säga att den bästa av planer kan sänkas av ett svagt ledarskap. Men idag saknar rikets styre såväl plan som ledarskap.

     

    Hos mig finns ingen tvekan om vad målet är när vi nu ökat tempot inför hösten. Sverige behöver ett nytt ledarskap och en ny regering.

     

    ***

     

    Det här året kommer vi nog alla att minnas. Corona-året då hela världen fick trycka foten på bromsen.

     

    Jag är stolt över den solidaritet som varje dag visas med äldre och riskgrupper. Över allt det vårdpersonalen offrat och fortsätter offra för sin nästas hälsa. Vi måste hålla i och hålla ut.

     

    Vi kommer ta oss igenom detta – tillsammans.

     

    *

     

    Just för att hålla samman Sverige försökte vi i början av våren kroka arm med regeringen.

    Men det är svårt att följa med någon som inte vill ta ett kliv fram.  Vi har under denna vår hoppats att Stefan Löfven ska göra just detta. Vi har uppmanat honom att göra det. Förklarat att han ska vara befälhavaren. Att vi vill vara konstruktiva.

     

    Men när den här regeringen möter en kris är dess första reaktion att bli passiv. Så var det under Migrationshösten 2015. Under Transportstyrelseskandalen. Och nu under Coronapandemin.

     

    Jag tror inte det är av illvilja. Jag tror inte Stefan Löfven vill något ont. Jag tror det beror på att regeringen är så splittrad, rådvill och sönderförhandlad att den saknar förmågan att möta nya problem. Därför är dess första reaktion alltid att ducka och delegera.

     

    *

     

    Jag vågar påstå detta för att vi inte varit passiva. Vid det första mötet vi hade med regeringen lyfte vi behovet av nationell samordning kring vårdresurser, respiratorer och skyddsutrustning. Vi var först med att föreslå en Corona-kommission. Och vi följde upp med ett förslag om inrättandet av en nationell vårdgeneral som skulle styra resurser dit behovet var som störst.

     

    Och vi har gång på gång – bett regeringen presentera de expertunderlag kring smittskyddsstrategin som man påstått sig grunda sina politiska beslut på.

     

    Vi har velat förstå varför regeringens strategi skiljer sig så kraftigt från omvärldens. Vi har inte fått några svar.

     

    Regeringen ställde sig bakom en coronastrategi med en högre grad av smittspridning och fokus på att skydda riskgrupper. Sedan lämpade man över det politiska ansvaret för att fullfölja strategin på 21 regioner och 290 olika kommuner.

     

    Och när oppositionen vill ha transparens kring klokheten i detta så blir vi avfärdade av statsministern – som föraktfullt kallar denna önskan för tidsödande ”seminarieövningar”.

     

    Så kan inte en ledare agera i en kris. Sverige förtjänar bättre. Du ska kunna lita på Sverige.

     

    ***

     

    Det finns många saker att lära sig av denna pandemi. En av de viktigaste är att vi behöver förändra hur sjukvården är strukturerad i Sverige. Landstingen har sin bästa tid i backspegeln.

     

    Redan innan Corona-krisen var vårdköerna rekordlånga. Var du bor bestämmer allt mer kvaliteten på vilken vård du får. Och landstingens byråkrati har visat sig fungera som kvicksand för statliga bidrag.

     

    När Coronapandemin passerat kommer därför inte vårdkrisen vara över. Den kommer vara värre.

     

    Tiotusentals operationer har skjutits upp under krisen. Inte ens hälften av alla operationer blir nu utförda i tid.

     

    Kvinnor som har konstaterad bröstcancer har ombetts vänta på operation. Trots att vi vet att det ökar risk för att sjukdomen då sprider sig i kroppen.

     

    Över 142 000 patienter har nu stått för länge i vårdkö. Aldrig förr har så många väntat på vård. Och vet vi att när vården rör sig mot ett normaltillstånd så kommer fler söka sig till sjukhus och vårdcentraler och ännu fler kommer diagnostiseras med behov av operation eller specialistbesök.

     

    Vårt jobb är att se till så att denna pandemi inte bara blir ytterligare ett kapitel i historien om de eviga vårdköerna. Vårt jobb är att se till så att det blir förordet i boken om hur Sverige vände från rekordköer till god vård i tid åt alla.

     

    ***

     

    Det finns nog med problem inom sjukvården för att fylla en ny regerings dagordning för en hel mandatperiod. Men den tiden en regering kunde lägga det mesta av sin tid bara på ett reformprojekt är förbi.

     

    Det står i ordspråksboken: ”Genom rättvisa bygger kungen upp landet”. Men saker sker idag i vårt land som snarare ger känslan av att mittpunkten sviktar.

     

    Stenarna ropar efter rättvisa. Men den skipas allt för sällan.

     

    Ahmed Obaid var sexton år och väntade på bussen när kulorna tog hans liv. Ingen har dömts för brottet.

     

    Karolina Hakim höll sitt nyfödda barn i armarna när hon sköts ihjäl på öppen gata. Ingen har dömts för brottet.

     

    Och nu Adriana Naghei – 12 år gammal. Ihjälskjuten när automatvapen smattrade från en förbikörande bil.

     

    När justitieministern för en tid sedan skulle kommentera de rekordmånga skjutningarna sa han: ”Att risken för oskyldiga att drabbas är väldigt liten”…

     

    Jag säger: ”_Black_ _lives_ _matter_”. Ahmed Obaids liv var värdefullt. Karoline Hakims liv var värdefullt. Adriana Nagheis liv var värdefullt. Varje liv är värdefullt.

     

    När människor pratar om systematisk rasism. Då kan jag inte låta bli. Jag kan inte låta bli att tänka att de skjutningar och det våld som frodas i så många utsatta områden – tillåts göra detta för att de flesta som bor i dessa områden har invandrarbakgrund. Skulle inte regeringen gjort mer om skjutningar var vardag i Stockholms innerstad?

     

    Den våldsvåg som svept över vårt land de senaste åren måste få ett slut. Att prata om statistiska odds duger inte. Varje liv är värdefullt!

     

    ***

    Vi vet att gängen har haft lätt att få tag på vapen – men de har haft svårare att få tag på ammunitionen.
    Men för två veckor sedan stals _52 000_ pistolkulor ur en lastbil i Skåne. De lämnade allt annat. De visste vad de ville ha. Skjutningarna kommer inte sluta av sig självt.

     

    Polisen och åklagarna måste få möjligheten att göra sitt jobb. Idag går brottslingar allt för ofta fria för att kryphål i vårt rättssystem används som vapen mot rättvisan. Det måste få ett slut.

     

    Inför ett system med kronvittnen för att knäcka gängen genom att vända medlemmarna mot varandra.

     

    Inför rätten att använda anonyma vittnen specifikt för just grova brott där de finns risk för repressalier. Så att fler vågar vittna.

     

    Förändra omedelbarhetsprincipen så att den inte längre kan användas för att dölja sanningen genom att obstruera förundersökningar.

     

    Möjliggör att visst material undanhålls från misstänkta vid riktigt grova brott om risk finns att vittnen annars skulle skadas eller hotas.

     

    Och inför en ny brottsrubricering ”Hindrande av rättvisa”. Så att den som till exempel lämnar falska alibin under en förundersökning kan dömas till fängelse.

     

    Flera av dessa förslag har riksdagens lämnat tillkännagivanden om eller finns redan utreda. Men regeringen agerar inte.

     

    Dessa lagar vill vi samla under namnet Lex Adriana (Adrianalagarna). För hennes liv var värdefullt. Och i Sverige ska rättvisa skipas.

     

    ***

     

    Det finns inga ursäkter för skjutningarna. Det finns inga ursäkter för våldet. Människor blir inte brottslingar för att de lever i utanförskap.

    Men i områden där en känsla av hopplöshet börjar prägla miljön blir civilsamhällets motståndskraft och sammanhållning svagare. Då får gängen också god jordmån att växa i.

     

    Därför är jag oroad över att nedgången i ekonomin kommer förvärra situationen ytterligare. För när jobb försvinner slår det direkt just mot hederliga arbetande människors hopp om ett bättre liv.

     

    Därför är jag orolig både över hur EU och vår egen regering kommer hantera behovet av reformer och stimulanspolitik.

     

    *

     

    Vi är EU-vänner. Men vi är inte den typen av EU-vänner som hellre firar Europadagen än midsommarafton.

     

    Men nere i Bryssel ser man nu krisen som en möjlighet. En möjlighet att flytta oss närmare en europeisk superstat.

     

    Där nere är man främst orolig över att deras federala drömmar kommer att gå i kras om inte Italiens ekonomi lyfter. Att italienarna kommer vilja lämna euron för att kunna devalvera sin valuta.

     

    Men Corona som svepskäl skickar därför Bryssel nu räkningar till oss i norr – för att få pengar att köpa lojalitet från de i söder. För att kunna köpa Italiens fortsatta euro-medlemskap. Det är kärnan i allt det som hände i somras.

     

    Men ren omfördelning har ingen reell möjlighet att lösa de ekonomiska grundproblemen i Sydeuropa. Tvärtom låser det in dessa länder i ett evigt bidragsberoende. Samtidigt som det slår direkt mot våra möjligheter att genomföra reformer här.

     

    Vi vill inte ha en europeisk superstat. Vi vill inte ha europeiska skatter. Vi valde bort euron. Vi vill ha ett EU som samarbetar för fred, fri handel och frimodig miljöpolitik. Ett lagom EU. Det gäller inte bara vid EU-val. Det gäller även vid EU-toppmöten.

     

    ***

     

    Jag är även orolig att det finns krafter i vårt land som vill använda krisen för att gynna särintressen snarare än allmänintresset.

     

    Januariöverenskommelsen ger också skäl att oroa sig för hur regeringsunderlaget kommer sköta stimulanspolitiken.

     

    När fyra partier som egentligen inte tycker om varandra – eller delar samma värderingar – nu ska komma överens har det ärligt talat blivit rätt mycket basarhandel. ”Du får det – så får jag det”. Inga tankar kring helhet. Och ingen plan för hur allt ska hänga ihop.

     

    Ska stimulanspolitiken skötas på samma sätt riskerar följden att bli växande statsskuld – men inga verkliga investeringar i tillväxt. Kommer man passa på att låna för att rida gamla käpphästar och ge gottepåsar till särintressen?

     

    Under alliansåren var det annorlunda. Vi hade en gemensam ekonomisk vision – arbetslinjen. Att skapa jobb, jobb och jobb. För att bryta utanförskap och bredda medelklassen. Det gjorde att vi klarade oss relativt väl under finanskrisen. Politiken höll ihop.

     

    Att i en kris hålla hårt i sin egen käpphäst och storma kring tidigare avtal – det kan bara göra Sverige svagare. En regering måste bygga på en gemensam vision. När det verkligen gäller måste alla sjunga från samma sångbok.

     

    ***

     

    När politik istället byggs på principen att varje parti ska få en bit kaka att dela ut – då riskerar verklighetens folk att försvinna från dagordningen.

     

    Vi vet det för det har faktiskt redan börjat hända. Vad har vanligt arbetande folk fått av den här regeringen egentligen? Vad har en undersköterska fått?

     

    Hon får ta smällen när välfärden försvagas på grund av regeringens bristande förmåga att prioritera.

     

    Hon har inte fått en enda krona i skattesänkning!

     

    Hon används som murbräcka för att driva på för förändringar i föräldraförsäkringen – som enbart gynnar högavlönade tjänstemän.

     

    Och blir hon sjukskriven – och vi vet att hon löper större risk – då är vårdköerna långa och stödet litet.

     

    Hon behöver inte januaripolitiken – hon behöver ett alternativ som kan prioritera.

     

    Som fackförbundet Kommunals ordförande Baudin så träffande sammanfattade saken: ”Behöver vi ett friår och en familjevecka, eller ska vi satsa på välfärden?”.

     

    ***

     

    Jag har därför tillförsikt i att _om_ – OM! –  vi gör vårt – då kommer inte den här regeringen sitta kvar efter nästa möte med väljarna.

     

    För den här regeringen för inte en politik som har de breda folklagren i centrum. Därför kommer de också söka efter ett alternativ.

     

    Den engelska författaren Chesterton uttryckte det bäst när han sa: ”Den fattige har mycket större intresse av ett gott styre än den rike. Den fattige måste ju stanna och bli vanstyrd. Den rike har en yacht.” Det gäller lika mycket för arbetare och medelklass.

     

    Det är nu ungefär två år kvar till den ordinarie valdagen. Vårt fokus nu kommer vara att säkerställa att väljarna vet att det finns ett samkört, startklart och reformredo alternativ till januaripartierna.

     

    Ett alternativ som kommer återföra prioriteringar till svensk politik. Som kan skilja mellan primärt och perifert.

     

    Innan Corona bröt ut var tanken att Ulf Kristersson och jag tillsammans skulle genomföra en talturné genom Sverige. När tillfälle ges kommer de planerna bli verklighet.

     

    Och erbjuds den borgerliga oppositionen – Kristdemokraterna och Moderaterna – möjlighet att bilda regering så kommer vi göra det.

    En kärnpunkt i en sådan regering kommer vara att få stopp på skjutningar och sprängningar. Och få tillbaka tryggheten på gatorna. Och vi kommer göra det som krävs.

     

    Och vi kommer ta ansvar för att säkra en långsiktigt hållbar politik inom de tre områden där januaripartierna misslyckats som värst – sjukvården, migrationen och för arbetslinjen.

     

    *

     

    Du ska kunna bygga dig ett gott liv i Sverige.

     

    Den som arbetar hårt. Gör rätt för sig. Tar hand om sin familj och andra. Den ska veta att välfärden kommer leverera sitt. Du ska kunna lita på Sverige. Tack för att ni lyssnade.